Göteborgsposten – 18 april 1863, sida 2

IIva jehan da. En lejontämjare i lisssara. Vi vilja erinta oss att vid något föregående tillfälle för våra läsare ha omtalat en mr Crockett, vår tids måhända störste djurtämjare, hvilken för närvaranle tjusar innevänarne i Paris — icke minst dess qvinliga, ty hr Crockett är en bildskön man med on herkulisk gestalt. För någon tid sedan hade Crockett låtit omflytta sina lejon till en stor bur, hvars rymliga dimensioner tillät dem större frihet att tumla om efter behag. Detta hade dock ill följd att de blefvo mera lifliga och våldsamma i sina rörelser. Vid en af de senaste representationerna befallde Crockett det största af sina lejon att lägga sig ned och så snart det itlydt hans tillsägelse, steg han upp på djurets rygg, hvilande med ena foten på lejonets länd och med den andra på dess nacke. Under några minuter höll han sig i denna ställning, men plötsligt förlorade han, genom någon tillfällig orsak, balansen och, i det han gled ned kom han att med foten trycka något starkt på lejonets hals. Djuret for upp, rytande af vrede och störtade sig öfver sin herres fot för att gripa tag i den. Åskådarne grepos af den största fasa, men Crockett öfvergafs ej af sin vanliga kallblodighet; med sin starka, kraftiga stämma hejdade han lejonets häftighet och med sin fasta blick lyckades det honom att kutva det, några piskslag återförde det stolta djuret derpå till sin vanliga disciplin. Crockett undslapp sålunda den hotande faran med ett lindrigt bett i foten, hvilket ögonblickligen förbands af en tillstädesvarande läkare, och ej hindrade djurtämjaren att under stormande jubel från den nyss så förskrämda, talrika åskådaremassan fortsätta förevisningen af sitt menageri. Ett dyrt ägg. Vid en auktion i Paris såldes nyligen ett s. k. Närnberger-ägg, försedt med årtalet 1500 och namnet Helle, fickurens uppfinnare, för det höga priset af 6,100 rdr rut. Ny industri. Generalpostdirektionen i Frankrike har fattats af en viss oro öfver alla de begagnade frimärken, som i oerhörda qvantiteter försändas till Tyskland och England. Man fruktar nemligen att de, istället för att säljas till samlare af frimärken, på något kemiskt sätt befrias från den påstämplade svärtan samt åter införas och säljas såsom nya. —Z—z— Ön