Göteborgsposten – 18 april 1863, sida 1

Veckokrönika. Allt högre och varmare strålar vårsolen öfver oss, kallande hela naturen till lif och väckande oss ur den lojhet, som vi vanligt vis i högre eller mindre grad ärft af vintern och dess instängda lif. Inne är det oss redan så qvaft; derute smeka de ännu något kyliga vårvindarne så svalkande vår panna, och ögat hvilar med välbehag på den unga grönska, som öfverallt ur sin linda sträcker händerna mot den lifgifvande solen. Mot solväggen gassar sig det yngre slägtet, ifrigt sysselsatt med det så omtyckta pot-spelet; på sofforna utanför Göta Källare njuta utländningarne redan i solbaddet sin cigarr, drömmande sig i sydligare trakter, och tillochmed brunnsparken har blifvit hugnad med ett par soffor. Solsidsgatorna och promenaderna hvmla åter af eleganta toiletter, väl ej så luftiga, som högsommarens, men dock vida lättare och friare än vinterns. Allt vill ut, äfven mattor, dubbelfönster och markiser; det är endast pelsverket som får krypa i skrinet. Parasollernas lifligaste tid är inne, i det de ej ännu äro undanträngda at bredskyggiga sommarhattar; också svärma de i brokig blandning som fjärilar öfver de skönas hufvuden, med sina vingar afhållande solstrålarnes för närgångna kyssar, hvilka som minne efterlemna se förargliga fräknarne. Från och med i dag börjas Trädgårdsföreningssäsongen; portarne äro stängda, väktarne på sina platser; bort med hunden och fram med portmonän em du vill komma in.