Göteborgsposten – 17 april 1863, sida 2

inbillning, om ett sådant alternativ icke var sannolikare är det att en ung och förtjusande qvinna skulle vara i stånc till ett så förrädiskt lönmord, så tänker jag nu annorlunda Efter förliden natts gräsliga dåd, kan intet brott, som ni be går, hur stort och onaturligt det än må vara, förvåna mig Hädanefter betraktar jag er icke mera som en qvinna — som en brottslig qvinna, med ett hjerta, hvilket har, jemt all sin ondska, ännu en slumrande förmåga att lida och känna Jag anser er från denna stund som någon ond princips de moniska inkarnation. Men ni skall icke längre besmitta denn boning genom er närvaro. Om ni ej vill bekänna för dei man, som ni så länge bedragit, hvad ni är och hvem ni är samt emottaga af honom och mig den skonsamhet, vi kunn, besluta oss att bevilja er, skall jag sammankalla vittnen, son skola besvärja er identitet, och äfven med risk af den skam som kan drabba mig och dem, som äro mig dyrbara, skal jag komma er att plikta för edra brott. Qvinnan steg plötsligt upp och ställde sig rak och be slutsam framför honom med håret struket från ansigtet oci glänsande ögon. — Gå efter sir Michael! ropade hon, gå efter honor och jag skall bekänna hvad som heldst — allt. Hvad rö det mig? Gud vet att jag stridt tappert mot er och käm pat rätt ihärdigt, men ni har segrat, mr Robert Audley. ÅA det icke en stor triumf, en beundransvärd seger? Ni har an vändt ert lugna, beräknande, kalla, ljusa förstånd för et ädelt ändamål. Ni har besegrat — en vansinnig qvinna! — En vansinnig qvinna?