Göteborgsposten – 17 april 1863, sida 1

Han bjelpte henne att resa sig, och hon lydde honom utan motstånd. Han grep bennes arm med sin starka hand och förde henne öfver gården in i den npplysta salen. Hon darrade häftigare än han sett någon annan qvinna darra, men hon försökte icke att göra något motstånd. IX. Mylady säger sanningen. — Finns här ett rum, der jag kan få tala ostördt med er? frågade Robert Audley, blickande tveksamt omkring sig i salen. Mylady svarade endast genom en böjning på hufvudet. Hon slog upp biblioteksdörren, hvilken blifvit lemnad på glänt. Sir Michael hade gått tll sitt toilettrum att kläda sig till middagen, efter att, som en konvalescent egnar och anstår, ha hållit sig stilla hela dagen. Rummet var alldeles tomt och upplyst endast af den flammande brasan, liksom det varit qvällen förut. Lady Audley kom in, åtföljd af Robert, som stängde dörren bakom henne. Den eländiga, skälfvande qvinnan gick till kaminen och knäböjde framför elden, liksom om någon naturlig värma skulle kunnat dämpa den onaturliga kölden. Den unge mannen gick efter henne och ställde sig bredvid henne med handen på kaminhyllan. — Lady Audley, sade han med en röst, hvars iskalla sträfhet icke väckte något hopp om medlidande och godhet, jag talade mycket öppet med er i går qväll, men ni ville