D. 29 lade sig sjön helt och hållet. Jag ufskickade en båt, för att hemta vår officer i land. Kaptenen förklarade då, att han måste förskaffa sig kött. De våra åtogo sig detta och saken var snart utträttad. De ville med samma taga vattenfat ombord, ty det vattnet vi hade var afskyvärdt. Kaptenen satte sig deremot med förklaring, att ankarplatsen var obeqväm och att han skulle i Köpenhamn intaga vattenförrådet, under hedersord på att dertill voro tvenne timmar tillräckliga. Efter fyra dagars dröjsmål, styrde vi mot Köpenhamn, till stor glädje för de våra, och Bakunins närvaro var oss en ersättning för de utscåndna ledsamheterna. Vi presenterade honom för de våra, han emottogs med entusiasm. En hvar skattade sig lycklig att få trycka handen på denne frihetens trogne försvarare, att höra hans värmande, upprörande, lifliga och själfulla samtal. Såfort vi anlände till Köpenhamn, begaf sig kaptenen i land, med löfte att komma tillbaka innan qvällen och genast låta oss fortsätta vår färd. Men drog ut på tiden. Öfverste Lupinski begaf sig följande dag i land och fick då upplysning om, att kaptenen bestämdt vägrade att resa vidare och att han blott velat inlöpa till Köpenhamn, emedan, han visste sig der skola träffa en engelsk agent för det bolag, som egde ångbåten, och att han, med skäl, räknade på hans bistånd för uppnående af sina afsigter. Under det man förhandlade med bolagets agent, skickade kaptenen i hemlighet bud till sin besättning, hvilken, under förevänning af att de uppsade kaptenen lydnad, lemnade fartyget en corps, under anförande af en maskinist och tvenue matroser. Öfverenskommelsen med kaptenen var tydlig. Det fanns ej någon annan ressurs, än att förmå kaptenen föra oss åtminstone till Sverige, der vi kunde med hans integritet rädda expeditionen och dess materiel, i afvaktan på ett gynsamt ögonblick, då vi på läglig tid och ställe skulle kunna åter inskeppa oss på ett annat fartyg. Vi yrkade derföre att kaptenen skulle föra oss till den närbelägna svenska hamnen Malmö, allt under det vi sade honom, att vi icko desto mindre skulle göra honom ansvarig för sitt kontraktsbrott. rill en början ville han gå med, men under vilkor att vi skulle gifva honom decharge för nämnda kontrakt. — Det var mer än ovärdigt, det var ett löjligt anspråk. — Han vägrade rent af att gå ombord, med påstående att då han väl en gång befunne sig till sjös, skulle vi tvinga honom att styra kurs mot Samogitien. Bakunin afsändes för att anföra klagomål hos den engelske gesandten. Denne emottog honom, utan att gifva honom officiel audiens, med en viss välvilja och visade sig harmsen öfver kaptenens nedriga beteende, men förklarade sig ingenting kunna göra för o88. Vi trädde då i underhandling med agenten C. K. Hansen, som skaffade oss en dansk desättning, och åtog sig att föra oss på vårt artyg öfver till Malmö, med vilkor att detta artyg skulle inom tre dagar bli återsändt ill Köpenhamn. Innan vår afresa från Köpenhamn, erhöllo i förklaring öfver kaptenens uppförande. Vi rhöllo bevis på, att samma bolag, som åt oss a nm mm Alm o — — — — HO 0 2 2—