Vår tropp räknar 158 man, officerare inbegripna. Vi fördelade den efter vapnen i infanteriet, kommenderadt af kapten Magnuski deladt i tre kompanier under befäl af 1) kapten Kaczowski, f. d. kapt. vid österrikiska armåen, 2) garibaldiske officeren, de Szerenberg, 3) fransmän och italienare, af f. d. officeren vid sardinska armeen Pellegrini; kavalleriet under Tyszkiewicz och Gorzolkowski; artilleriet under den unge franske officeren Lallence. Till staben hörde äfven en qvartermästare, en apotekare, en boktryckare etc. Man anordnade en militärisk regime, man utdelade uniformer, och vår tropp antog snart en krigisk hållning och en disciplin, värdig en regelbunden arme. Trenne dagar förrunno sålunda i den största verksamhet och endrägt. Tiden förflöt snabbt och glädtigt; om aftnarne samlades våra unga män, efter dagens mödor, vid glansen från en herrlig, sjunkande sol, på däck och började sjunga, under det fartyget gled framåt på vattnet, likt en sirn, förande långt bort på vågorna genljudet at nationalsångerna från Polen, Frankrike och Italien. D. 25 på aftonen kastade vi ankar i den svenska hamnen Helsingborg vid Sundet, der vi skulle sammanträffa med Bakunin, som skulle förena sig med vår expedition. Vi fingo der veta, att han först kunde komma följande dagen, och vi beslöto att vänta på honom. Ett telegram från London underrättade oss om, att man i Petersburg redan fått kännedom om vår expedition, hvarföre vi beslöto, att endast med största försigtighet passera vidare, att först skicka fram emissarier och utskeppa oss i läglig tid, för att kunna bedraga de ryska kryssarne. Kaptenen gillade denna plan och begaf sig i land med en officer. Den 26 gick hafvet häftigt, och vi kunde ej meddela oss med land; man förebar det dåliga vädret som skäl att vägra utsätta båtarne. D. 27 och 28 fortfor stormen, och kapenen förblef i land och hopade dröjsmål på lIröjsmål, under förevänning af stormen; men astän hans opålitlighet var synbar, anade vi innu icke de hemliga skälen till detta beteende. Vi trodde först, att det härledde sig if feghet eller af lust hos honom att göra sig vättre betald: han grät, beklagade sig och emrade sig öfver farorna i detta företag ... Hela dagen tillbragtes sålunda med fåfänga liskussioner, under det vi förblefvo ombord, ett rof för liflig oro, emedan vi väl visste, att varje dröjsmål kunde medföra vår under