Göteborgsposten – 14 april 1863, sida 2

— om han ej fick sin Filja! fram i allt. Stackars karl, han är en god, snäll och enfaldig menniska och tjuge gånger bättre än den peripatetiske patont-refrigeratorn, mr Robert udley. — Jag såge gerna att du icke förlöjligade Bob så mycket, sade sir Michnel allvarsamt. Bob är en ärans man och jag håller af honom, som om han vore min egen son; men — men — jag har börjat bli orolig för honom. Han har förändrat sig mycket på de sista dagarne, och han har fått alla slags orimliga idser i hufvudet, och mylady har gjort mig ängslig för hans skull. Hon tror — Lady Audley afbröt sin man med en allvarlig skakning på hufvudet. — Det är bäst att icke tala mycket om det tillsvidare, sade hon. Alicia vet hvad jag tror. — Ja, sade miss Audley, mylady tror att Robert håller på att bli galen, men jag vet att det icke är förhållandet. Han tillhör icke det slags menniskor, som så lätt bli rubbade. Hur kunde en sådan stillastående pöl som hans förstånd börja storma. Han kan släpa fram hela sitt återstående lif i ett halft fånigt tillstånd, utan att göra sig riktigt reda för hvad han är, hvad han blir och hvad han gör, men han blir aldrig vansinnig. Sir Michael svarade icke härpå. Han hade mycket oroats af samtalet med mylady föregående afton, och hade tyst öfvervägt frågan i sitt sinne alltsedan dess. I Hans hustru — den qvinna han älskade högst och trodde mest — hade, som det tycktes, bedröfvad och upprörd uttalat sin öfvertygelse att hans brorson var svagsint.