några besökande komma och muntra oss, såframt icke den löjlige Bob släpar sig hit i vätan från Mount Stanning. Har du någonsin hört någon, som du visste var död, omtalas på ett flyktigt och lugnt sätt af en person, som ej blifvit underrättad om hans död — omtalas såsom görande ett eller annat — såsom verkställande en helt hvardaglig handling — när du vet att han ej finnes mer på denna jord, och att den fruktansvärda döden ryckt honom för alltid bort från de lefvande menniskorna och deras alldagliga sysselsättningar. Hur obetydlig reflexionen är, kan den komma den, som hör den, att bäfva af smärta! Den om dödsfallet okunniges anmärkning gör ett plågsamt intryck på det öfverretade nervsystemot; det är som om den ovetandes yttrande vore en förelämpning mot fasans Konung. Ilvilket än var det hemliga skälet till den sinnesrörelse, mylady erfor vid hennes styfdotters uttalande af mr Audleys namn, är det säkert, att hennes bleka ansigte öfverfors af en sjuklig hvithet då detta namn uttalades. — Det är minsann icke omöjligt att han kommer hit i regnet, fortfor den unga flickan, med hatten glatt och skinande som om han borstat den med en klimp färskt smör och med hvita ångor utströmmande ur hans kläder, så att han ser ut som en tafatt ande, som krupit upp ur den flaska, hvari han varit inspärrad. Han kommer troligen hit och lemnar spår after sina smutsiga stöflor på alla mattorna och sätter sig, mylady, på edra gobelinsöfverdragna möbler med sin våta öfverrock. Och om ni då gör honom några föreställningar, börjar han gräla på er och fråga, hvarför man