Göteborgsposten – 13 april 1863, sida 2

de lofva att med denna tillhjelp snart sluta med ryssarne. Manifestet slutar sålunda: Vi hafva sagt, att vi hysa förtröstan till vår heliga saks framgång, litande i första rummet på vår egen styrka, derefter på alla civiliserade nationers understöd, och äfven till en del på ryssarne sjelfva. Om vi, öfvergifna af alla, duka under, skulle det vara en olyc för Europa och Ryssland, som kämpar för slafveriets bibehållande. För egen del skola vi komma till frihet i döden; men nej, denna katastrof skall icke ega rum. Vi hafva en oöfvervinnerlig allierad i den eviga rättvisan — i Försynen, som bjuder oss att gå och kämpa in i döden. Vi uppreda derföre med de forna korssararne: Gud vill det. Bröder i civilisationen, fransmän, engelsmän, italienare, ungrare, svenskar, belgier, rumäner, greker, portugisare, spanjorer och tyskar, emottagen våra varma tacksägelser för den sympati, j hittills visat för vår framgång. Upphören icke att arbeta för en upplyst allmän opinions seger, och till gengäld lofva vi er, då Polen blifvit fritt och oberoende, att j aldrig skolen se mera gestalterna af moskoviter, kosacker, tschuder, mordonaner, kabardier, tscherkesser, kirgikalmucker, perminer, baskirer, pogonlitscher, ostiaker, af alla dessa verktyg för den moraliska och materiela pest, som nu för krig emot oss med Tamerlans och Tschingis Khans af hofvet i Petersburg till fullkomlighet bragta taktik. Från den polska krigsteatern förljudes intet egentligt nytt, och från Samogitien samt närgränsande provinser ha inga underrättelser ingått af senare datum än förut antörda. De atvaktas emellertid med spänning, och ryska regeringens senaste kraftåtgärder tyckas visa, att situationen der har en högst allvarsam och hotande karakter. Från södra delen törljudes, att man under dagarne efter påsk väntade stort tillopp af nya friskaror från Galizien, och ett nederlag som ryssarne d. 5 d:s ledo vid Szyze (vid galiziska gränsen), fastän de voro dubbelt så manstarka som polackarne, synes stå dermed i sammanhang, liksom det visar, att de nya skarorna måtte vara väl beväpnade. Ingenting gifver vid handen, att guerillakriget minskats och upproret nedlagts. — Deremot vill man söka sluta till, att polackarne draga sig alltmera inåt landet, med ännu okända afsigter. I Breslau gaf för några dagar sedan uppförandet af pjesen Der Königslieutenant anledning till en politisk demonstration. Hufvudpersonen i stycket, som är fransman, har följande replik: tyskarne äro ett mycket godt och förträffligt folk, men deras politik är gudsjemmerlig. Med dessa ord utbrast det öfverfulla huset i en så våldsam och ihållande bifallsstorm, att spelet måste för en längre stund afbrytas. : I Frankrike häagifver man sig åt den förhoppningen, att general Forey i Mexico sedan skulle efter att ha passerat förbi Puebla, stå utanför hufvudstaden Mexico, hvilken naturligen snart måste falla, eftersom den ej har någon stark mexicansk garnison.