Göteborgsposten – 11 april 1863, sida 3

De 21 är, som jag tillbringat i olika befattningar om bord å fartyg, af hvilka jag i de 9 åren varit befälhafvare, hafva visat mig. att, till en stor del, de olyckor, som inträffat med fartyg, och hvaraf haveri och skeppsbrott äro naturliga följder, hafva sitt ursprung i det för myckna förtärandet af starka drycker, för hvilken orsak jag, då öfverbefälet öfver ett skepp blef mig anförtrodt, räknade det mig till pligt, att ej sjelf begagna eller tillåta andra bruka starka drycker om bord, ehuru under förutseende, att jag skulle få mycket att strida mot fördomarna. Ehuru jag icke stod ensam, hade jag dock det svåraste att uthärda, men måste öppet bekänna, att striden ej blef så häftig, som jag föreställt mig att den skulle blifva. De frukter, jag hade glädjen att häraf skörda, öfverträffade min förväntan, ty aldrig var jag tvungen att bruka våld mot någon af mitt skeppsfolk, utan hade jag den tillfredsställelsen, att i det hela kunna vara belåten med hvad som vanns med goda lämpord. Att mitt handlingssätt härutinnan fann bifall, kan bevisas deraf, att aldrig starka drycker blifvit anskaffade genom den befälhafvare, som efterträdde mig, och att redan flera befälhafvare kommit till den insigt, att starka drycker icke böra finnas på skeppets proviantlista. ännu mindre tagas ombord till förtäring. Annu i går hade jag det nöjet att träffa någon, som sjelf var egare af ett skepp, som ej hade starka drycker ombord, men i det stället kaffe och th och ännu dertill gaf en gulden mer i månaden till hvar och en af skeppsfolket. Somliga påstå visserligen att det gifves fall då det är nyttigt att man gifver starka drycker åt skeppsfolk, men mot ett sådant fall kunna hundra af motsatt beskaffenhet anföras. Vore det bekant för rederier och assuradörer hvad det kostar dem att detta bruk (att låta starka drycker finnas ombord) ännu blir upprätthållet; insågo föräldrar och uppfostrare, hvilka skadliga följder det kan hafva för deras söner i framtiden; visste ädla menniskovänner, som använda sina medel att npprätta filantropiska inrättningar, huru många, som genom nämnde drycks förbrukning blifva olyckliga, huru mången derigenom funnit sin graf i vågorna, huru många hustrur derigenom blifvit enkor, och barn faderlösa, och hvad det kostar dem att föda och kläda dessa fattiga; visserligen skulle alla använda sitt inflytande för att afböja begagnandet af starka drycker (hvaraf missbruket är en så naturlig följd) ombord på våra skepp. Man har gifvit sig mycken möda att framkalla en lag för tukt på kofferdiskepp (hvilken för ej länge sedan bevisade sig otillräcklig), man söker ännu dagligen att göra förbättringar i det husliga lifvet ombord; man stiftar sjömanshus i det ädla ändamål att skydda sjömannen för frestelser under den tid han är i land, men källan, hvarifrån det onda härleder sig, söker man icke att hämma. Efter mitt omdöme skulle en verklig förändring till det goda ega rum, om man med förenade krafter sökte att med rötterna upprycka trädet, hvars grenar alltid vidare utbreda sig och bära så bittra frukter. Och härmed tror jag mig någorlunda hafva motsvarat eder önskan. Huru ni vill använda detta bref, öfverlemnar jag åt edert godtfinnande, om derigenom någon kan föranledas att begrunda vigten af starka dryckers afskaffande bland våra sjöfarande. Högaktningsfullt har jag äran att teckna mig Eder ödmjuke tjenare A. Zeilinga Ez.