Göteborgsposten – 11 april 1863, sida 2

Hon ryckte det ljus, Phoebe tändt, ur hennes händer och sprang upp för den skröpliga vindeltrappan, som förde till den smala korridoren i den öfre våningen. Denna låga, qvafva korridor gick längs fem sängkamrar; rummens nummer utvisades genom svarta, grofva siffror, målade på de öfre dörrspeglarna. Lady Audley hade åkt till Mount Stanning för att bese huset, då hon etablerat sin kammarjungfrus fästman, och hon hade reda på hvar hon skulle gå i det gamla rucklet; hon visste hvar Phoebes sängkammare var belagen, men hon stannade utanför det rum, som gjorts i ordning åt mr Robert Audley. IIon stannade och säg på dörrens nummer. Nyckeln satt i låset och hennes hand vidrörde den liksom ofrivilligt. Derpå började hon att darra ännu en gång så, som hon darrat nägra minuter, innan klockan slog. Hon stod nägra ögonblick och darrade så med handen på nyckeln. Derefter fick ansigtet ett förfärligt uttryck, och hon vred nyckeln omkring i låset; hon vred den tvenne gånger om stängande dörren dubbelt. Intet ljud förnams inifrån. Intet tecken förrådde att den, som bodde i rummet hört den rostiga nyckelns olycksbådande gnisslande i det rostiga låset. (Forts.)