Göteborgsposten – 10 april 1863, sida 2

så kan detta 1CKe vara någon annan än den polske militär, som hos turkarne bar namn af Tefik-Bey, men egentligen heter Theophil Lapinsky, hvilken under Krimkrigen förde en s. k. polsk legion till Tscherkessjen, och som senare utgitvit en skrift om detta tåg: Die Bergvölker des Kaukasus und ihr Freiheitskampf gegen die Russen, nach eigener Anschauung geschildert von Theophil Lapinsky, Oberst und Commandant einer polnischern Truppenabtheilung im Lande der unabhängigen Kaukasiere. Hvad dernäst angår sjolfva den diversion, som man nu under upproret i Polen velat göra från Östersjökusten, är en sådan tanke alldeles icke ny, såsom man kan se af en polsk, innehållsrik biografisk samling (Joseph Straszewicz, Die Polen und Polinnen der Revolution vom 29 november 1830. Deutsche Originalausgabe. Stuttgart 1837). Detta verk meddelar bland annat en biografi af den polske öfversten och franske riksbaronen Johan Paul Jerzmanowski, en son af den från Polens sista riksdag bekante patrioten Frans Jerzmanowski. Straxt efter Polens sista delning lemnade den unge Jerzmanowski, som då var blott sjutton år gammal, hemligt det un derkufvade fosterlandet, för att dereftar i Dombrowskis polska legioner deltaga uti franska republikens fälttåg och senare följa kejsar Napoleon från den ena valplatsen till den andra. År 1815 kommenderade Jerzmanowski ännu den sqvadron af polska egendomsegare, som följt Napoleon till Elba, han åtföljde honom med dessa under de hundra dagarne och blef slutligen i spetsen för dem sårad vid Water100. Efter Napoleons fall begaf han sig för en kort tid till Warschau, men då han ej kunde uthärda vid sidan af storfurst Constantin, återvände han till Frankrike, der han förblef under en lång följd af år. Först efter julirevolutionen derstädes och novemberrevolutionen i Warschau trodde han ögonblicket åter vara inne att verka för fäderneslandet, och i det nämnda biografiska arbetet omtalas hans expedition till Östersjön sålunda: Under det fransk-polska centralkomiten och polackarnes beskickning i Paris sysselsatte sig med att skicka fartyg med vapen och ammunition till Lithauen, gjorde polska banken i London detsamma. Ofverste Jerzmanowski uppmanades att taga befälet å fartyget, som skulle afgå från London. Det skulle medföra en million gulden, och gick till sjös den 14 juli 1831; det kom lyckligt genom Öresund och Östersjön, och visade sig vid Polangen på kusten af Samogitien. Men fartyget hade uppnått denna punkt först 14 dagar efter det Gieldgu och Chlapowski redan kastat sig härifrån in i Preussen och hela kusten besattes af ryssar. Jeramanowski kom med krossadt hjerta tillbaka till London. Ledigt postkontor. Genom postmästaren 0. W. Granströms timade död har postmästaretjensten i Sala blifvit ledig. Svensk-norske gesandten i Köpenhamn, grefve Hamilton hade i måndags företräde hos danske konungen, till hvilken han öfverlemnade konung Carl XV:s svar å notifikationen om h. k. h. prinsessan Alexandras förmälning med h. k. h. prinsen af Walos. Prinsessan Alice af Hessen, drottning Victorias af England andra dotter, har i London d. 6 dennes blifvit förlöst med en prinsessa. Utmaningsbrefvet till prins Napoleon. Det har förut nämnts att grefve Sigismund Wielopolski utmanat prins Napoleon på duell, med anledning af den senares i franska senaten hållna tal, hvilket var synnerligen häftigt mot den bekante markis Wielopolski, hvars åtgärder i Polen så strängt och rättvist klandras. Utmaningsbrefvet föreligger nu i sin helhet och lyder sålunda: Till Hans Kejserliga Höghet monseigneur prins Napoleon, Paris, Palais Royal. Monseigneur! Uti edert tal inom Frankrikes senat d. 17 d:s, har Ni på ett skymfligt sätt yttrat Er om min far. Jag kommer, såsom son, för att af edors kejserliga höghet för denna ovärdiga kränknings skull begära den upprättelse, som en man af ära aldrig vägrar att lemna. Att döma af edra väl kända antecedentia, har jag likväl icke, Nonseigneur, någon synnerlig utsigt till att ni skall emottaga min utmaning. Det finnes ett mod, som icke går öfver ån, och när en sådan person som en fräck sansculotte uttalat en förolämpning, söker han fegt sitt skydd bakom okränkbarheten af en privilegierad ställning, så snart man ställer honom till tals för sina yttranden. Eders kejserliga höghet skall kanske vilja dölja sig bakom dem, som öfverensstämma med Er i Palais Royal, och ledarne för lönmördarne i Warschaus röfvarehålor. Om i mitt fosterland den goda sak, som vår konung Alexander II inledt och åt hvilken min far sedan tvenne år egnar sina krafter, icke lyckas besegra de svårigheter, som rests af förderfvade eller oförståndiga män, skall man hufvudsakligen kunna tillskrifva detta de sig s. k. väneäe———— —— mo om ms mL LU .. 2 — — — — — — — —