Göteborgsposten – 10 april 1863, sida 2

Frän Utlandet. Den gamle tyske historieskrifvaren Schlosser uttalade redan för tretio år sedan den förtröstansfulla satsen: Polen skall återvinna sitt oberoende, så visst som en försyn styr verldens öden! Vi må troget i vårt inre fasthålla vid denna förtröstan om det rättas slutliga seger, på det vi ej må alltför mycket gripas af missmod, då vi se den roll af Don Ranudo di Colibrados, som trenne af Europas stormakter spela med sin diplomati, då vi se huru de trenne, Frankrike, England och Österrike hämma hvarandras verksamhet genom en afundsjuk, olycklig misstro och ömsesidigt söka att bedraga hvarandra, endast motsträfvigt vikande för den allmänna epinionens påtryckning. Under det förfärande scener hvarje dag ega rum på Polens jord, under det striden rasar der i dess most förfärande och grymma gestalt, afsända de trenne nämnda stormakterna noter till ryska hofvet, hvilka i -hofgamma ordalag uppmana czaren att vidtaga åtgärder för ordnandet af polska angelägenheterna. Men om nu Ryssland antingen icke svarar alls eller motstrider makternas kompetens i den såsom uteslutande rysk tolkade frågan — hvad sen? Nya noter i starkare ordalag måhända, men medan gräset gror, dör kon — och här är snar hjelp det vigtigaste. Den polska frågan har således haft denna utvecklingsgång på senare tider: Först uppmanade Frankrike England och Österrike att sluta sig till dess bemödanden i Petersburg, men erhöll ett afslående svar — derefter kom England och fordrade af de europeiska makterna, att de skulle begära ett noggrannt utförande at 1815 års fördrag, men var icke lyckligare — så kommo Frankrike och England och uppmanade Österrike, att gemensamt taga till ordet i Petersburg, men Österrike ville ej gå in på en kollektiv note. Man tyckes derföre till sist ha enats om afsändandet af särskilda, nästan öfverensstämmande noter till Ryssland, dock försigtigt undvikande anspråk och hållande noterna mera i form af önskningar. Hurudan skall den diplomatiska gången bli härnäst? Svaret ligger kanske mest i den karakter, resningen i sjelfva Ryssland kommer att erhålla, och skall fortfarande som hittills i mycket bero af de polska friskarornas hjeltemod och förmåga att uthärda i sin förvånansvärda. kamp mot den ryska öfvermakten. I allmänhet synes den: utländska pressen fästa: stor vigt vid jäsningen inom sjelfva Ryssland och anser Polens sak vunnen, ifall oroligheterna der skulle få en större utsträckning, hvilket väl är sannolikt att de skola erhålla, alldenstund ryska regeringen redan ansett sig nödsakad inkalla permitterad militär, en åtgärd, som bäst visar, i hvilken brydsam belägenhet Ryssland befinner sig. Den starka ovilja med hvilken vi förutspådde den europeiska pressen skola helsa grefve Bergs utnämning till storfurst Konstanting adjoint i Polen, har redan gifvit sig luft,