Göteborgsposten – 10 april 1863, sida 1

värda ett par hundra pund nu, då jag gjort mig af med den bästa delen deraf. Hvad skulle jag kunna företaga mig. Jag skulle nödgas börja åter mitt gamla lif — mitt gamla hårda, grufliga, eländiga lif — lifvet i fattigdom, förödmjukelse, förtret och missnöje. Jag skulle bli tvungen att återvända till den långa kampen och slita ut mig i den och dö — kanske som min mor dog. Mylady stod för en kort stund stilla på den jemna gräsplanen mellan qvadraten och hvalfbågen med hufvudet sänkt mot bröstet och händerna samman-lutna, i det hon öfvervägde denna fråga i sin själ, hvars tankeverksamhet var onaturligt uppjagall. Hennes ställning afspeglade detta sinnestillstånd — den uttryckte obeslutsamhet och ovisshet. Men snart kom en plötslig förändring öfver henne; hon höjde hufvudet — höjde det med ett uttryck af trots och beslutsamhet. — N.j, mr Robert Aulley, sade hon med låg, klar röst, jag vill icke vända tillbaka. Om kampen mellan oss skall bli på lif och död, så skall ni icke se mig släppa mitt vapen. Hon gick med fasta och hastiga steg under hvalfbågen. När hon gick in under den massiva bågen, var det som om hon försvunnit i ett svalg, som stått öppet för att mottaga henne. Den dåliga klockan slog tolf och muren tycktes vibrera för dess tunga slag, när lady Audley kom ut på andra sidan och slöt sig till Phocbe Marks, som väntat på sin förra fru tätt invid porten till slottet. — Nå, Phoebe, sade bon, det är ju tre mil härifrån till Mount Stanning? — Ja, mylady. (Forts.)