Göteborgsposten – 9 april 1863, sida 2

— —— —77— min ställning mycket ofta göra. Jag går för att bistå en jenarinna, som jag håller af. — Men det lider mot kl. tolf, mylady, invände Phoebe. Lady Audley rynkade pannan otåligt vid detta afbrott. — om man skulle få veta att jag kommit till ditt hus för att betala karlen penningarna, fortfor hon ännu hällande Phoebe vid handlofven, skulle jag vara beredd att svara för mitt handlingsätt: men jag såge helst att saken ej blefve omtald. Jag tror att jag kan gå härifrån och komma tillbaka utan att observeras af någon lefvande varelse, om du vill göra som jag ber dig. — Jag vill göra allt hvad ni vill, mylady, sade Phocbe ödmjukt. — Då skall du taga godnatt af mig, när min kammarjungfru kommer in och låta henne följa dig ut. Sedan skall du gå öfver gården och vänta på mig i allten på andra sidan hvalfbägen. Det blir kanske först om en half timma jag kan komma till dig, ty jag vill ej gå ur mitt rum förrän sedan allt tjenstfolket lagt sig; men du bör vänta tåligt på mig, ty hända hvad som hända vill, så kommer jag. Lady Audleys ansigte var icke längre blekt. En onaturlig purpurfläck glödde midt på hvardera af hennes kinder, och hennes stora blå ögon hade en onaturlig glans. Hon talte med onaturlig klarhet och onaturlig snabbhet. IIon liknade helt och hållet en person, som öfverlemnat sig åt någon sinnesrörelses öfverväldigande inflytande. Phoebe Marks stirrade på sin fordna fru med stum häpnad. IIon började befara att mylady höll på att bli galen.