Göteborgsposten – 9 april 1863, sida 2

— Men ni glömmer, mylady, hur sent det är; ni kan icke fara ut vid denna timma. Lady Audley svarade icke. IIon stod med singrarna lätt hvilande på klocksträngen och funderade tyst. — Stallet är alltid stängdt och karlarna i sina sängar kl. tio, sade hon halfhögt, när vi äro hemma. Det skulle bli ett förfärligt väsen, om jag begärde fram en vagn, men jag tänker att jag kan få någon af betjeningen att uträtta det tyst för mig. — Men hvarför skulle ni resa dit i natt, mylady? Det blir lika bra, om det sker i morgon eller till och med om åtta dagar. Om husets ägare får ert löfte att uppgöra saken, så affärdar han exekutionsbetjenten straxt. Lady Audley tycktes icke egna någon uppmärksamhet åt detta afbrott. Ilon gick hastigt in i sitt toilettrum och kastade af sig sin hatt och kappa samt återvände till boudoiren i sin enkla middagsdrägt med lockarna kammade vårdslöst tillbaka från ansigtet. — Hör på mig, Phoebe Marks, sade hon i det hon fattade om sin förtrognas handlofve och talade med låg allvarlig röst, men med ett visst befallande uttryck, som jäfvade motsägelse och kräfde lydnad. Hör på mig, Phoebe, sade hon, jag skall begifva mig till Castle Inn i qväll; om det är tidigt eller sent, gör detsamma, Jag har bestämt mig för att begifva mig dit, och det skall ske. Du har frå gat mig hvarföre, och jag har sagt dig skälet. Jag begifve mig dit för att sjelf betala skulden och se till att penningarna användas till det ändamål, hvarför jag lemnar dem. Det år ingenting ovanligt i denna handling. Jag gör hvad qvinnoi