berättigad att sluta till upprorets allt allvarsammare karakter i dessa trakter, ehuru bestämdare uppgifter dock saknas ännu. Öfverste Ciezkovski har utfärdat följande bulletin af d. 2 april: Från lägret vid Kamyk d. 29 mars. D. 27 levererade jag vid Radorzewiec (en by öster om Wielum, på högra stranden af Wartafloden) en träffning med major Pisanko, som hade två kompanier infanteri och en sotnie kosacker under sitt befäl. Striden varade i 34 timme. Jag fördref ryssarne först ur Kielezyglowy och trängde dem bort i morasen vid Rzasnia (en by öster om Radoszewice, på vägen från Pajenczo till Szezezow). De lemnade 28 lik och tre vagnar med sårade på platsen. Våra skyttar, anförda af kapten Skolski, afgjorde segren. Denna dags hjeltinna är fru Niemojowska, som räddade vår fana, i det hon ryckte densamma från en fallen lieman. Från mångfaldiga håll skildras, huru de polska qvinnorna äro gripna af en lågande entusiasm för sosterlandets sak, samt ej sky de största faror. Höga och låga, alla brinna af samma ifver att bidraga i sin mån till fäderneslandets räddning. Langiewiczs qvinliga adjutant, fröken Prstowojtoff, beskrifves till sitt yttre sålunda: Hon är aderton år, hennes anletsdrag äro regelbundna och lifliga, hennes hy är ej skär, hennes ögon svarta och ögonbrynen starka, hennes sätt mycket negligeant och hennes manliga vanor gynna förklädnaden. Hennes figur är högrest och smärt och af behagliga proportioner. Hon bär vida polska byxor, höga stöflor, en röd Garibaldiblus och derofvanpå ett slags pelsfodrad dolma. Från Trier skrifves d. 31 mars till La Patrie: Hvad som först endast var ett rykte, är nu ett ovederläggligt faktum. Nära nog hela Hvita Ryssland och Svarta Ryssland äro under vapen. Äfven det egentliga Ryssland (Lilla Ryssland) säges befinna sig i stor jäsning. Följande intressanta episod berättas från krigsekådeplatsen i Wolhynien. En ung student från Wien hade lyckats att, trotsande tusentals faror, organisera en friskara af omkr. 200 man, hvilka förskaffade sig vapen genom att med stor djerfhet bemäktiga sig ryssarnes vapenmagasin i Ostrog. En enda kärra, på hvilken befunno sig tvenne polska hjeltinnor, som ömsevis voro sjuksköterskor och ömsom matlagerskor, utgjorde hela trossen, ty bönderna försågo den lilla truppen med dess förnödenheter. Emellertid stötte skaran nära Kowek oväntadt på en rysk truppkolonn om 1,500 man. Skogen var för långt borta, man kunde ej fly, man måste segra eller dö. Den unge studenten, som sett ryssarnes rörelse, befallte ofördröjligen sitt folk att kasta sig på magen ned på marken. De ryska kulorna hveno öfver deras hufvuden. Derpå, följande zuavornas taktik, som studenten säkerligen studerat under lediga stunder vid universitetet, gaf han befallning om att springande på fyra fötter rusa till anfall. Ryssarne som ej haft tid att omladda sina gevär, öfverraskades af detta djerfva och kraftiga angrepp, och kunde ej motstå, utan skingrades. Patrioterna voro herrar öfver slagfältet; de hade förlorat 5 man, men ryssarne 60. Dessa senares anförare skämdes dock, och kommenderade nytt angrepp; detta aflopp äfven illa. Annu en tredje gång rusade ryssarne fram, men då voro polackarne försvunna, och på fältet funnos blott qvar de tvenne hjeltinnor, som förbundo de sårade. Efter att först ha kannibaliskt mördat de senare, besuddlade de sig sfven med de uppoffrande qvinnornas blod!; Langiewicz har blifvit förd till staden Tischnowitz i Mähren, der han hyrt en enskild boning och, på sitt hedersord, lefver i all frihet.