Från Utlandet. I Frankrike har i dessa dagar utkommit en ny broschyr rörande polska frågan, hvilket arbete, såsom författadt af Tanski, förtrogen vän till den som själen inom franska regeringen nu betecknade Walewski, väckt ej ringa uppseende. Broschyren förtjenar äfven att uppmärksammas, emedan de tankar, som i den framhållas och uttalas, synas oss påpeka en riktning i de tvenne nordiska stormakternas politik, hvilken kanske alltför mycket förbisetts af den allmänna meningen och dess organer. Parisertidningen Opinion Nationale omnämner broschyren på följande sätt: Under titeln Appel de la Pologne å PAutriche et å la France offentliggör hr Joseph Tanski hos Denter en broschyr, hvilken i en klar, säker och bestämd form undersöker den polska frågan ur de europeiska intressenas synpunkt. Man skall kunna göra sig en riktig föreställning om betydelsen af detta arbete ur följande korta analys. Ryssland och Preussen, säger författaren, äro genom familjernas och äregirighetens trånga band för enade med hvarandra. De handla gemensamt, de fullfölja ett och samma mål. Ryssland vill med Preussens tillhjelp öfver Wien till Konstantinopel och under vägen bemäktiga sig Galizien, österrikiska Schlesien, Böhmen etc. Preussen vill, stödt på Ryssland, rycka till sig den tyska kejsarekronan. Österrike har sålunda tvenne oförsonliga fiender, hvilka blott trakta efter att låta det försvinna från Europas karta. För detta ändamål har kabinettet i Petersburg uppfunnit panslavismen och begagnar sig af densamma såsom en häfstång, för att från Österrike draga slaverna, hvilka till största delen utgöra dess befolkning. För att kunna medhjelpa dertill, vill Preussen till hvad pris som helst omorganisera sin armå. Och för att göra detta innerliga förbund fullständigt samt dess krafter alltmera harmoniska och likartade, vilja de nämnda båda makterna tillintetgöra Polen. Den dag då denna länge förberedda och outtröttligt fullföljda plan skall genomföras, säger hr Tanski, skulle de båda makternas armåer från franska gränserna ända till Wolga utgöra blott en enda och kosackpiketerna vid Kremels portar kunna ropa lösen åt skildtvakten på Rhenbryggan vid Köln. Österrikes existens är således hotad genom den ryskt-preussiska politiken; Österrike är hindret, det stora hindret, som Hohenzollrarne och Romanofferna till hvad pris som helst vilja rödja undan. Detta vet man mycket väl i Wien. Frankrike sjelft är farligt hotadt. Den europeiska jemvigten sväfvar i fara, och man må ej glömma, att 40 millioner slaver, hvilka genom emancipationen undandragits sina herrars myndighet, nu falla i händerna på czaren, hvilken, såsom deras kyrkooch statsöfverhufvud, innan srihetsiderna mognat i dessa ännu barbariska hjernor och innan jernvägarne fullbordat civilisationens alltid långsamma verk, medelst just dessa jernlinier kan sprida sina ofantliga härmassor öfver vestra Europa och Orienten. Sådan är ställningen, sådan är faran. Det finnes bland våra läsare ingen, som efter denna utredning icke skulle kommit till samma slutsats som hr Tanski. De europeiske kabinetten hafva såväl intresse som pligt i att för alltid sönderbryta den rysk-preussiska alliansen, och de ha dertill blott ett medel, men ett ofelbart, de måste mellan Nordens båda makter upprätta ett starkt bålverk, d. v. s. återställa Polen till dess gamla gränser. Vi ha äfven att omnämna ett annat anmärkningsvärdt arbete öfver Polen, och hvilket vid sådana tillfällen som detta måste kunna erbjuda stort intresse, på samma gång det låter oss kasta en klarare blick in i de polska förhållandena. Ifrågavarande bok är skrifven af engelsmannen Sutherlands Edwards, hvilken tillbringat någon tid i Polen, kort efter blodbaden i april månad, och dess titel är: The Polish Captivity: an Account of the Present Position of the Poles in the Kingdom of Poland and in the Polish Pravinecag Af