för qvacksalveri samt förbjudit honom vid 500 rdrs vite att använda sina medicinska kunskaper för andra personers behof. Från Utlandet. Sedan Kölnische Zeitung gjort ett ofantligt uppseende genom hela Europa med sin bestämdt såsom autentisk betecknade uppgift, att Frankrike fordrat oberoende åt Polen, under hertigen af Leuchtenberg såsom konung, återkallar den nu medelbarligen nämnde notis, ehuru dock denna återkallelse ej riktigt tros utan snarare betraktas som ett steg af törsigtighet och liksom fruktan för det uppseende dess första nyhet framkallade. Det må nu vara hermed huru som helst, ett är dock säkert, och det är att diplomatien i närvarande stund utöfvar en rastlös verksamhet, och enligt all sannolikhet stå vi nu snart vid randen till mera afgörande händelser, om bvilkas fredliga natur, för så vidt de röra Polen, meningen för dagen tyckes vara fullkomligt enstämmig. Att emellertid en del sammanstötande händelser inom sjelfva Polen, såsom grälet mellan resningens ledare och åtskilliga andra mysteriösa intrigspel, liksom ryska truppernas nu obestridda öfvermakt och några sanna eller falska upptäckter af resningsuppviglingar i sjelfva Galizien gifvit Österike en möjligen önskad anledning att visa sig kallt mot polska frihetsrörelsen — det är temligen solklart. Likaså följa deraf nya svårigheter för Frankrikes diplomatiska sträfvanden. Allt enas, synes det oss, för att framkalla en tillfällig reaktion i regeringarnes uppfattning af frågan, hvilken reaktion kanske skall visa sig och framträda i de afgörande mått och steg som nu väntas, och hvilka derföre kunna bli af medgörlig art för Ryssland. Det är under sådana omständigheter ännu en gång den allmänna opinionens pligt att hålla sig vaken och genom sin tryckning tvinga de tveksamma regeringarne till iakttagande af hvad folkrätt och moral bjuda. Den skrifvelse från Paris, hvari Köln. Zeitungs uppgift (se ofvan) på visst sätt vederlägges, lyder sålunda: Samma noggrannhet. hvarmed jag underrättat er om de olika taserna i den polska frågan, gör det till en pligt för mig, att utan dröjsmål underrätta er om, att sedan i går (den 27 Mars) ett fullständigt omslag egt rum i Frankrikes polska politik. Frankrike hade ända tills i förrgår för plan att göra Polen oberoende, och kabinetterna veta bäst, huru nära densamma kommit till mognad. Men för utförandet af denna plan var framför allt Österrikes medverkan af nöden, och då Österrike ej kunde afslå de anbud som gjorts det, så hafva de från detsamma erhållna svar berättigat franska regeringen till förhoppning om dess beredvillighet. Furst Metternich anlände hit i måndags morse, d. 23:dje. De antydanden, som föregått honom, ljödo i allmänhet gynsamma för Frankrike. Äfven hans första samtal med hr Drouyn de Lhuys tyckes hafva ingifvit denne förhoppningen. Ilen efter furst Metternich har skickats ännu en depesch, och densammas innehåll har tvitvelsutan legat till grund för det första samtal, som furst Metternich förl. torsdag d. 26 hade med kejsaren. På grund af detta samtal måtte franska regeringen hafva kommit till den fasta öfvertygelsen, att hon ej kan räkna på Österrike, och det har sålunda slifvit en nödvändighet att uppgifva id6en om alt göra Polen till en oberoende stat, åtminsstone för någon tid. Jag kan härmed på det sbestämdaste försäkra er, att furst Metternich ännu samma dag, d. 26, telegraferade till sin regering, att Frankrikn tyckes ha uppgifvit tideen om Polens oberoende. Ensamt detta är ett sojäfvigt bevis för att denna id verkligen fanns. Underrättelsorna från sjelfva krigsskå-Ideplatsen voro å sina sida ej heller egnade, att uppmuntra Frankrike till fullföljandet af sin plan och låta Österrike fatta för Polen gynnsamma beslut. Sålunda är nu här tillochmed iden om en kongress, som ännu för några dagar sedan af la France med sådan bestämdhet förutsades. uppgifven (?). Situatio nen har förklarligt nog ätven så till vida helt och hållet förändrats, som händelsernas hela tyngd åter skall falla på Österrike!. Mot dessa bladets förklaringar ställa vi lord Palmerstons utsago för några dagar sedan i Englands underhus: K. Mt:s regering har meddelat sig med ryska regeringen i polska frågan, hufvudsakligen i samma anda med de åsigter som jag meddelade huset, då frågan förevar. Vi hafva äfvenledes satt oss förbindelse med franska regeringen, i afsig att uppnå en gemensam handling i, saker (hör! hör!) — naturligtvis, en handling a diplomatisk art; ty jag vet ej, att huset upp . manat till en handling af annat slag (hör hör!). Vi befinna oss äfvenledes i korrespon a dens med andra regeringar, hvilka underteck nat Wienefördraget, i afsigt att erhålla viss er — 2