Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 3

detta program. Det skall naturligtvis härvid mycket bero på de andra makternas hållning, isynnerhet på Österrike och England. varje intelligent läsare måste vid genomögnandet af ofvanstående program komma på den tanken, attdetsamma utgjort det egentliga innehållet i furst Metternichs mission. År detta fallet, så måste man tillstå att hemligheten blifvit väl kevirad, i en tid då såväl väggar som menniskor, äro, så att säga geonmskinliga. Furst Metternich tyckes med en viss värme ha uppfattat Frankrikes stora id; men huru långt han har kommit, kan man ej se af härvarande tidningars fraseologi. Österrike internerar visserligen de slyktande polackarne, och häktar äfven i Galizien de misstänkta ibland dem; men i det hela måste det dock ha gjort Frankrike vissa medgifvanden, för hvilkas uraktlåtenhet, då det gäller deras uppfyllande, det förutsäger jag med bestämdhet, det skulle kunna stå Osterrike dyrt. Englands hållning till polska frågan är alltjemt tvetydig. Det vill mindre göra något för Polen än emot Ryssland. Hvad det gör för Polen gör det, derftöre att engelska nationen icke af rivalitet mot Ryssland utan rent instinktmessigt sympatiserar med polackarne, derföre att dessa hafva den lyckliga olyckan att räkna kejsar Napoleon till gina vänner. Man vet ännu icke huru lord Palmerston kommer att ställa sig till det nya franska programmet, men han har redan gjort ett betydligt medgifvande åt Frankrike, i det han uppdrog åt (Englands gesandt) lord Cowley, då denne tör några dagar sedan reste till London, att uttala sig för en kongress i Wien af samtlige makter som undertecknat wienerfördraget. uru Preussen och Ryssland skola förhålla sig till sakernas nya vändning, kan man nästan förutse. Det finnes eller snarare det fanns i Ryssland ett stort slaviskt parti, som är eller var för Polens frigörande. Stärkt och närdt genom iden om en nära förbindelse mellan Franrike och Ryssland samt Ryssland och Polen, skall detta parti genom de sista faserna af den franska politiken blifva skakadt och utan inflytande. Preussen torde antaga den åsigt som en af dess mest betydande statsmän hyllat, nemligen att just den nyaste historien påpekat de stora missförstånd, som en stat medför, hvilken ej kan lefva och icke kan dö. Detta är de allmänna konturerna af situationen. Drouyn de Lhuys är en uppriktig vän af freden och skulle betrakta det som en triumf för sin politik att på diplomatisk väg kunna lösa denna stora angelägenhet. Just derföre att det är en stor angelägenhet förklarar Frankrike, att det icke vill ha någon vidare vinst eller vedergällning. Må våra diplomater göra denna sjelfförnekelse till en nödvändighet för honom.