Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 2

———— — sjönk åter ned med en suck af jemmer. Hvilket krig kunde en så svag varelse som hon föra mot sitt öde? Hon kunde ju blott likt en jagad hare smyga sig tillbaka till det ställe, der den grymma jagten tagit sin början, för att der nedtrampas af sina förföljare. — I Castle Inn? ropade hon. Det kunde jag ha vetat på förhand. Han bar begifvit sig dit på förhand. Han har begifvit sig dit för att pumpa mina bemligheter ur din man. Fjolla! utropade hon, plötsligt vändande sig mot Phoebe Marks med förbittring, var det för att störta mig i förderfvet, som du lemnade dessa begge män på tu man hand? Mrs Marks hopknäppte sina händer med en min af bedröfvelse. — Jag har icke kommit hit frivilligt, mylady, sade hon. Ingen kunde varit mindre böjd än jag att gå hemifrån i qväll. Jag är skickad hit. — Hvem har skickat dig hit? — Lukas, mylady. Ni kan icke föreställa er hur faslig han är mot mig, om jag ej gör som han säger. — Hvarför skickade han dig hit? Värd-busvärdens hustru nedslog ögonen för lady Audlers vreda blickar och tvekade förvirrad, innan hon besvarade frågan. (Forts.)