Göteborgsposten – 28 mars 1863, sida 2

en dagorder blef derföre uppsatt, genom hvilken den kår, som Langiewicz lemnade, underrättades om hans frånvaro, som skulle räcka i några dagar. Det hette deri: Jag lemnar lägret, utan att taga afsked, och medför några officerare, för att förse upproriska skaror med anförare. Jag tager äfven med mig 30 ulaner, hvilka skola återvända till lägret, då jag icke behöfver någon eskort. Jag har delat kåren och utstakat den väg, som hvarje afdelning har att följa. Vapenbröder! jag har i eder närvaro svurit inför Gud, att strida ända till mitt sista andedrag. Jag har ej brutit denna ed; äfven j skolen icke bryta den. I Guds och fosterlandets namn lätom oss kämpa mot Ryssland, tills vi vunnit fosterlandets frihet och oberoende. M. Langiewiez. Det är möjligt, att diktatorn sökte med sitt följe genom Galizien, på det falska pass han hade, komma öfver till guvernementet Lublin, för att der vidare ordna resningen och sprida den vidare österut; eller att han velat kasta sig in i Sandomirs, der friskaror väntade honom, men trängts undan. Denna omständighet skall väl snart reda sig. Tvenne timmar efter det diktatorn med sitt följe lemnat lägret vid Welce marscherade Czachowski med sin truppasdelning mot norr, medan den starkare afdelningen under Schmiechowski bröt upp från Welce i sydvestlig riktning och rastade några timmar i Wislica, men derefter marscherade på Nowe Miasto och, efter att ha åter passerat Nida, på Koszyce, såsom det tyckes, påträngd af ryssarne. Underrättelsen om diktatorns aflägsnande bragte förvirring i de genom marscher och brist på lifsmedel uttömda askarornas leder. En del skingrade sig och gick ucan vapen öfver Weichseln in i Galizien. En annan del drog sig tillbaka till Opatowice och många utaf dem begålvo sig till Galizien. Den afdelning, som under Czachowski ryckte mot norr, tyckes ännu icke ha upphunnits af ryssarne. Det påstås nemligen, att den står 1,500 man stark i de svårt åtkomliga skogarne vid Swienty Krzyz. Jezioranski rycker med en lika stark afdelning i ostlig riktning mot Staszow. Samtidigt talas om andra insurgenthopar vid Ipolomia och Lyz, hvilka leverera ännu oafgjorda drabbningar med ryssarne. . I guvernementet Lublin har Cziechowski, som nyligen intagit staden Tarnogrod; vid galiziska gränsen derstädes och tvungit ryssarne till reträtt, nu blifvit totalt slagen icke långt från Lezansk i samma trakt. Hans skaror skola gå hoptals öfver gränsen. — Donna senare notis torde dock behöfva bekräftelse. I norr och vester tyckas deremot polackarne hafva vunnit ej ringa fördelar. Sälunda omtalas att vid Konin i guvernementet Kalisch nära gränsen till Posen stått en följd af häftiga drabbningar, i hvilka ryssarne lidit ansenliga förluster. Deras anförare, furst Wittgenstein, har tillochmed blifvit sårad i striden och tillfångatagits af insurgenterna, hvilka sannolikt stå under befäl af Taczanowski. 80 vagnar, fulla med sårade ryssar, hade under sista dagarne anländt till Konin. I guvernementet Plock har vid Mlava, nära vestpreussiska gränsen, stått en förbittrad kamp, dervid ryssarne, som förlorade 3 kanoner, drogo det kortare strået. Detta är ungefär allt hvad vi för dagen känna rörande händelsernas gång på den polska krigsskådeplatsen. Det tyckes emellertid deraf framgå, att det ännu skall dröja länge, innan ryssarne kunna undertrycka upproret, isynnerhet som alltjemt nya frivilliga. beväpnade och väl försedda, från alla håll strömma till, för att hjelpa sina bröder i Polen. Beror nu på, om bönderna i Lithauen och Podolien skola låta inverka på sig af ryska regeringen och för sitt bistånd i hindrandetaf resningen emottaga den skänk atofördröjlig frihet från sina skulder till egendomsegarne, som regeringen lockande erbjuder dem. Uppnår denna sin afsigt, skall Ryssland kunna förfoga öfver ansenligt mera trupper och handla med mera kraft än hittills. Vårt gårdagstelegram underrättade oss helt lakoniskt, att österrikiske gesandten i Petersburg aflemnat sitt rappelbres. Det är omöjligt, att ännu kunna sluta till, hvilken utsträckning denna händelse kan ha. Vi finna dock i ett bref från Trier, af d. 21 mars, till parisertidningen Patrie en antydan derom. Det heter nemligen i detta bref: n person, som i dag på morgonen anländt från Wien och hvars relationer på högre ort äro kända af alla menniskor, försäkrar mig, att det är slut med Österrikes tvekan och att kejsar Frans Josef bestämdt förklarat uti en nyligen hållen konselj, som bevistades af furst Metternich (Österrikes gesandt i Paris), att Österrike för Europas lugn icke längre kunde dröja att ansluta sig till Frankrikes strätvanden, att intervenera i Polen. Man framställde för kejsaren Preussens hållning. -Konung Wilhelm-:, skall den unge monarken ha svarat, önskar kanske endast någon påtryckning. för att lemna den väg, på hvilken Ryssland emot hans vilja inledt honom. Verlden