Göteborgsposten – 28 mars 1863, sida 1

—— ——ls(uDD — Sir Michael skakade pä bufvudet. — Jag vet icke, Lucy, jag förstår det icke, svarade han. Det är alltid så svårt att tro att någon af de olyckor, som beständigt hända våra medmenniskor, någonsin kunna vederfaras oss. Jag kan icke tro att min brorson är svagsint — nej, det är mig omöjligt. Jag — jag vill förmå honom att vistas här och observera honom noga. Jag kan försäkra dig att om han har en skruf lös, skall det icke undgå mig. Jag kan icke misstaga mig på en ung man, som alltid varit mig i sons ställe. Men, älskade Lucy, hvarför blef du så uppskrämd af Roberts underliga tal? Det rörde ju icke dig. Mylady suckade djupt. — Ni måste anse mig mycket stark, sir Michael, sade hon litet stött, om ni tror att jag icke lider af sådant. Jag vet att jag icke kan uthärda att återse mr Aulley, — Det skall du slippa kära Lucy, det skall du visst slippa. — Men ni sade att ni ville ha honom hit, mumlade lady Audley. — Det skall jag visst icka, käraste Lucy, om du icke vill det. Gode Gul, kan du verkligen tro att jag ett enda ögonblick har en högre önskan än den att göra dig lycklig. Jag vill rådfråga en läkare i London om Roberts tillstånd, på det att han må upptäcka om min brors ende son blifvit rubbad. Du skall icke besväras genom bonom, Lucy. (Forts.)