Göteborgsposten – 27 mars 1863, sida 2

oförsynt den lånbehöfvande och sattige utsuges af uslingar, som ockra på behofvet och olyckan samt sjelfva antingen i öfvermod, frosseri, liderlighet och spel bortslösa hvad de sugit ur de behöfvande, eller ock endast hopa skatt på skatt, sedan deras hjertan blifvit lika hårda, som det lumpna guld de dyrka. — Med dessa ord inleder Oresundsposten meddelandet af en bland de många skrifvelser, som den fått mottaga i anledning af det sig alltmera kringgripande procenteriet derstädes. Faran af att inandas salpetersyregas. En professor Stewart i Edinburg har nyligen omkommit på ett högst beklagligt sätt. Han var i sitt laboratorium sysselsatt med kemiska experimenter, och råkade dervid att släppa ett kärl innehållande salpetersyra. Vätskan utbredde sig på golfvet, och prof. Stewart kallade derföre en betjent till hjelp för att upptorka och om möjligt tillvarataga den. Under detta arbete blefvo de utsatte för de skadliga gaserna från syran, hvilka spridde sig i rummet. De märkte likvälicke för ögonblicket någon olägenhet deraf. Professorn intog sin middag utan att ana det han var nära döden. Efter en eller två timmars förlopp började han likväl erfara svårighet för att andas och han sände derföre efter en läkare; men hans tillstånd förvärrades och han dog tio timmar efter händelsen. — Äfven betjenten blef sjuk och afled följande dag. A Casinoteatern i Köpenhamn har några gånger uppträdt en violinvirtuos från Belgien, hvilken bär det ryktbara namnet Frangois Prume och är brorson till den bekante konstnären med samma namn, som för ett tjugotal af år sedan besökte Sverige. Hans efterträdare, Prume d. II, vinner vid sina uppträden i den danska hufvudstaden ett stormande bifall, och visar i de mycket olika nummer han föredrager en högst lysande konstfärdighet jemte smak och känsla i föredraget. Bland de saker hr Prume föredrager är äfven onkelns Nelancolie. — Å samma teater och i samverkan med hr Prume uppträdde i ons dags för sista gången den lille harpvirtuosen Frans Pönitz. Denne hade före sin afresa fått sig en kamrat om icke medtäflare i en likaledes diminutiv virtuos på flöjt vid namn Joachim Andersen. Utom af hr Prume gästas Köpenhamn för närvarande äfven af en annan ung violinvirtuos vid namn Leopold Auer, hvilken flera gånger med bifall lärer uppträdt i Paris, Slafemancipatörerna i Nordamerika. En nordamerikansk tidning berättar följande händelse, hvilken kan betraktas som kommensar öfver det sätt, hvarpå negrerna behandlas saf dem hvilka i mensklighetens namn fordra sslafveriets afskaffande: — Söndagen d. 22 sesbruari klockan 3 på eftermiddagen rasade öfver New-York en af dessa förfärliga snöstormar, hvilka ej äro någon ovanlighet i Norra lAmerikas nyckfulla klimat. Trehundra passagerare voro under stormen ombord på en ångare som går emellan State Island och New-York. Bland passagerarne befunno sig sätven tyra negrer, hvilka liksom alla andra togo sin tillflykt i kajutorna under halfdäcket. Men dessa stackars satar blefvo snart omringade af åtskilliga yankees, hvilka tvingade dem att lemna sina platser och öfvergående från skällsord till hanågripligheter med knytnäfslag och sparkningar förjagade dem ur kajutan, så att de nödsakades under hela öfverfarten förblifva på däcket, utsatta för den iskalla stormen och snöhvirflarne. Då de anlände till andra stranden voro de mer än halfdöda. — Det är underligt att man i ett land, der en såkallad filantropi räcker vapen åt en million män, icke inser att en dag skall komma, då dessa omenskligheter skola ha fyllt hvarje bröst med hat, och att en förfärlig hämnd kanhända skall utkräfvas för dessa grymheter, hvilka borde förkastas af klokheten lika väl som af mensklighet En tystnad väktergal. Helsingtors Tidningar berätta: Johanna von Schoultz var för omkring 30 år sedan ettnamn, som var kändt i hela Europa. Namnet tillhörde en ung sångerska, den första nordiska näktergal, som lät höra sig i Söderns länder och som skördade bifall och triumfer öfverallt hvart hon kom, som uppträdde på Italienska operan i Paris och på Italiens största teatrar i bredd med dåtidens ryktbaraste artister och firades i de stora hufvudstädernas mest lysande kretsar såsom en konstnärinna af första ordningen. Fröken v. Schoultz gick och gälde för en svensk sångerska: Finland var ännu för blygsamt för att kunna göra anspråk på den stora äran att få nämnas hennes sädernesland som det dock rätteligen var. Men till Finland återvände hon efter slutade triumftåg. Sedan 1842 gitt med ingeniören E. W. Brand, lefde hon, tärd af bröstsjukdom, ett obemärkt lif, först i Tawastehus, och sedan några år tillbaka i Helsingfors, der den ryktbara sångerskan knappt varit känd och ihågkommen utom kretsen af hennes anhöriga. Den 28 sistl.februari gjorde döden ett slut på hennes lång— QÅ — E: o — — — —0 MM MM —-) — U — Y— DAHOD a — — — —— Ao — 4 — 7 4 Hm EH I NH I 1 er — — HW OW — — 7 — —