Göteborgsposten – 26 mars 1863, sida 1

-— — ———— ——— vilda utbrott, hvari qvinnans svagare natur besegrar sirenena konst. Det var icke så hon ämnat kämpa det förfärliga enviget mot Robert Aulley. Dessa voro lika de vapen hon ämnat nyttja, men kanske skulle ingen list, som hon kunnat upptänka ha gagnat hennes sak så mycket som detta den naturliga smärtans utbrott. Det skakade hennes man i hans innersta. Det upprörde och forskräåckte honom. Det bragte mannens skarpa förstånd i oreda och förvirring. Det träffade en god mans svaga sida, Det vädjade till sir Michael Audlaeys kärIck till sin hustru. Må Gud hjelpa den starke man, som är svag för den qvinna han älskar! Må Gud förbarma sig öfver honom, när den brottsliga varelsen har bedragit honom och komm-r medl gina tarar och sin klagan och kastar sig för hans fötter full af förtviflin och samvotaqval, plågande honom med anblicken af sin ångest, krossande hans hjerta med sina snyftningar och sönderslitande hans bröst med sin jemner! Allt hvad hon lider kastar hon på honom att bira, i det hon mång lubblar det i den mån han förmår uthärda. Gul förlåte honom, om han, förvirral af dessa qval. vacklar för ett 62onblick och är färdig att förlåta henne allt, färlig att trycka den eländiga till sitt bröst och tillg fva benne hvad don manliga hederns stränga röst förbjuder honom att tillgifva henne. Beklaga honom, beklaga honom. IIn-truns värsta samvetsagg, när hon står utanför tröskeln till det hem, hvilken hon 4 mer får osverstiga, kan icke jemföras med mannens smärta, när han stänger dorren för det välbekanta och bönfallande ansigtet. (Forts.)