Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 2

Stundom föll dess glans på en i marmor huggen Pallas ateniensiska hjelm, och stundom upplyste den sir Robert Peels panna. Lampan på skrifbordet var ännu icke tand, och sir Michael satt vid brasan och väntade på sin unga hustru. Det är omöjligt att skildra hans ädla kärleks renhet — det är omöjligt att beskrifva den känsla, som var så öm som en ung mors kärlek för sin förstfödde, så tapper och ridderlig som en Bayards passion för sin herrskarinna. Dörren oppnades, medan ban tänkte på denna högt älskade hustru, och då baroneten såg upp, stod den fina gestalten i dörren. — Är det du, min älskling! utropade han, då mylady stängde dörren och nalkades hans stol. Jag har tänkt och väntat på dig en hel timma. Hvar har du varit och hvad har du tagit dig till? Mylady. som stod snarare i skuggan än i ljuset, dröjde några ögonblick, innan hon hesvarade frågan. — Jag har varit i Chelmsford. sade bon, och handlat — och — IIon tvekade och vred sina hattband med eina smala singrar förtjusande i sin förvirring. — Men hvad, frågade baroneten, hvad har du gjort sedan du kom hem från Chelmsford? Jag hörde en vagn stanna framför dörren för en timma sedan. Var det icke den du åkte i? — Jo, jag kom hem för en timma sen, svarade mylady med samma förlägna uts. ende. — Hvad har du då gjort, sedan du kom hem?