Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 1

och gick bort under hvalfbägens svarta skugga och ut genom den tysta allåen. Mylady och Alicia följde honom med ögonen tills han var ur sigte. — Ilvad i all verlden går åt kusin Robert ? utropade miss Audley häftigt, när advokaten försvann. IIvarför beter han sig på det såttet? Det måtte v. rkligen vara en obehaglig sak, som oroar honom. Förmodligen har man trugat på honom en process och ban är förvirrad af sin dunkla känsla, af sin oförmåga att föra den. — Har ni någonsin studerat er kusins karakter? frågado mylady mycket allvarligt efter en paus. — Siuderat hans karakter! Nej, lady Audley. IIvarföre skulle jag stulera hans karakter? sade Alicia. Man behöfver icke studera mycket för att märka att han är en egoistisk sybarit, som icke bryr sig om något annat än sin beqvämlighet och maklighet. — Men har ni aldrig ansett honom excentrisk ? — Excontrisk! upprepade Alicia snörpande på sina röda läppar och ryckande på axlarna. Åhjo, jag tror att det ar den ursäkt man vanligen anför för sådana menniskor. Jag förmodar Rob är excentrisk, — Jag har aldrig hört er tala om hans föräldrar, sade mylady tankfullt. Minns ni dem? — Jag såg aldrig hins mor. Ilon var en miss Dalrymple, en mycket firad flicka, som lät enlevera sig af mn farbror och sålunda gick miste om en stor förmögenhet. Ilon dog i Nizza, när den stackars Robert var fem år gammal. Å