Från Utlandet. Det hette för ett par dagar sedan från Polen, att storfurst Konstantin nu beslutat med kraft gripa sig an och lägga capcon på resningen, samt till detta ämne låtit kasta ansenliga massor förstärkningstrupper till Olkusz och Miechow i södra delen af guvernementet Radom. andra sidan hade äfven den polske diktatorn Langiewicz organiserat och förstärkt sig i lägret vid Gozeza, derifrån han uppbröt d. 11:te, i hvad riktning är ännu icke med visshet kändt. Dock förljudes det nu och synes ätven vara sannolikt, att han haft sin operationsbasis vid Michalowice, som ligger alldeles vid galiziska gränsen, och derifrån framskjutit sina förtrupper till Miechow. At de virriga uppgifterna framgår det äfven, att han d. 16:de var med hufvudstyrkan ryckt i en båge åt nordost, sannolikt för att söka undgå den ryska öfvermakt, som hopat sig emot honom i Olkusz, Wolbrom och Miechow, och af hvilken han lätt kunde hotas att bli kringränd. Tyvärr tyckes detta ha besannat sig, ty Langielicsis hela arm är i upplösning och han sjelf vidare ur stånd att mod sina insigter och sitt mod deltaga i och leda rörelsen. Ester en häftig drabbning vid Chrobrz å venstra stranden af Nidafloden, nordost om Miechow) lyckades han slå sig igenom och ankomma till galiziska gränsen. Ilan lät der hos österrikiska myndigheterna begära, att få passera fritt, utan att bli internerad (afväpnad och förd till säker ort), men detta vägrades, på grund af den allmänna, hittills af Österrike i motsats mot Preussen, konseqvent iakttagna neutralitetsrätten, hvilken bjuder, att om beväpnad man eller trupp rommenr öfver gränsen, skall han afväpnas och föras till säker ort. Då Osterrike förut iakttagit samma påbud med hänsyn till ryska soldater, som skridit in öfver gränsen, eger man ingen bokstaflig rätt att göra det förebråelser. Det tyckes vidare som att Langiewics, efter delgifvande af denna vägran, på annat ställe sökt i hemlighet passera in i Galizien, men der blifvit igenkänd, anhållen och förd till österrikiska staden Tarnow i Galizien. — Så slutades då denne frihetehjeltes bragder, glänsande, ja, romantiska bedrifter i detta srihetskrig, med hvilket hans namn skall i historien vara inflätadt, såsom tillhörande en af Polens ädlaste och modigaste söner. Det är föga troligt, alt resningen skall hädanefter kunna bibebålla sig, utan måste väl nu det polska folket böja sig under sina förtryckares hämnd. Vi darra vid denna tanke, ty vi måste skönja de förfärliga hämndoch straffscener, som sedan skola följa, då vordningen blifvit upprättad, äfven om den ryske ezaren utfärdar tjugo allmänna amncstibref. Det är ej ezaren, som återför sina undersåter till lydnad, det är det gamla ryska eröfrings-, undertrycknings-, nationalitetsförstörelse-systemet, som skall återigen hånfullt trampa på gtt ädelt folks nacke och med en högmodig erimas säga till det försigtigaEuropa: min makt är återställd, hvarföre ruskaden j upp er, nationer, ur middagsluren? Regeringarne ha svikit eder, och j ....? Det ligger emellertid här i Europas intresse och föreskrifves af dess samvete, att, REEVES 5