Göteborgsposten – 21 mars 1863, sida 2

i Times. Jag tror nu att denna annons var en svart och nedrig lögn. — År det möjligt? sade mylady. Men hvad skäl kunde man ha att annonsera mrs Talboys död, om mrs Talboys ännu lefde. — Detta fruntimmer hade kanske sjelf ett skäl dertill, tvarade Robert lugnt. — IIlvilket skäl då? — Det kunde ju hända att hon begagnade sig af Georgs frånvaro för att vinna sig en rikare make. IIou hade kanske gift om sig och ville nu göra sig qvitt min stackars vän genom en falsk annons, Lady Audley ryckte på axlarne. — Mr Andley, sade hon; edra gissningar äro något löjliga; jag hoppas ni har något förnuftigt skäl för dem. — Jag har undersökt en packe af alla de tidningar. som utgifvas i Chelmsford och Colchester, fortfor Robert, utan att svara på myladys sista anmärkning, och jag finner i ett af Colchesterblalen, dateradt den 2 Juli 1857 bland talrika uppgifter hemtade ur andra tidningar en kort notis innehållande att mr Georg Talboys, en engelsk gentleman, hade kommit till Sydney från guldfälten och fört med sig guldklumpar och guldsand till ett värde af tjugetusen pund, samt att han realiserat sitt guld och afseglat till Liverpool på det snabbseglande fartyget Argus. Detta är naturligtvis ett mycket obetydligt faktum, men det är tillräckligt att visa sannolikheten af att en person, som bodde i Essex i Juli månad år femtiosju, skulle få veta att Georg Talboys återvände till Europa. Förstår ni mig?