Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 3

ÅAJP 1 9) 1111 VU nt br 8111 HY MA TLVe SCU sädana trupper kan naturligtvis intet uträttas i längden. Köln. Zeit. innehåller äfven ett bref från Berlin af d. 13 d:s, hvilket tidn. säger hafva autentisk källa: Tuilerikabinettet — heter det deri — begagnade konventionen med Ryssland som anledning att öppna underhandling med andra makter — naturligtvis England och Österrike — om ett gemensamt steg i Berlin. Då detta icke lyckades, gjorde Tuilerikabinettet ensamt vår regering föreställningar, hvilka för öfrigt voro hållna i en vänskaplig ton. Det britiska kabinettet lät sin härvarande gesandt uppläsa den flere gånger omtalta depeschen, hvilken för öfrigt icke bestrider Preussens rätt att afsluta konventionen, utan blott hänvisar dertill, att den kan medföra politiska förvecklingar, hvilka lätt torde antaga en betänklig karakter. Uti de förliden vecka här från engelsk sida afgifna meddelanden, hvilka voro desamma som tillställts de andra undertecknarne af Wienerfördraget, gaf britiska kabinettet upplysning om det steg, som det tänkte taga i Petersburg till förmån för Polen, och gjorde anspråk på berlinerkabinettets diplomatiska understöd, men uppmanade det sålunda icke, att formelt sluta sig till detta steg. Hvad Englands i Petersburg till förmån för Polen uttalade fordringar angår, erfara vi, att dessa ej blott stödja sig på de för det s. k. Kongresspolen i wienerfördraget stipulerade medgifvanden — så som England förut gemensamt med Frankrike begärt i Petersburg — utan de göra för Polen anspråk på de medgifvanden, som äro polackarne lofvade i den kejserliga proklamationen af d. 25 maj 1813, hvarmed Alexander I:ste tog i besittning de honom tillsallna delarne af det fordna storhertigdömet Warschau. Bland dessa finnes äfven medgifvandet af en nationalarmk. Man anser det här tvifvelaktigt, att ryska regeringen skall vilja ingå på så ansenliga medgitvanden. Förutom de aktstycken i den polska frågan, som vi i går meddelade, omnämnas nu äfven följande, som af franska regeringen framlagts inför senaten: : En depesch af d. 26 mars 1855 från franske utrikesministern Drouyn de YLhuys till franska gesandterna i utlandet, hvari förslag göres om att man skall af Ryssland begära Polens återupprättande med hänsyn till 1815 års fördrag. En depesch af den 15 Okt. 1855 från Walewski (då fransk utr. min.) till franske gesandten i London, hvari omtalas, att England ej vill hafva Polens återupprättande gjordt till ett fredsvilkor med Ryssland, å dåvarande pariserkongress. Uti depeschen af d. 18 februari 1863 (se gårdagens G.-P.) från Drouyn de Lhuys till franske gesandten i Petersburg erinras äfven om, att Europas representanter på wienerkongressen 1815 bestämt Polens öde, och anmärkes att händelserna kunna framkalla ännu större bryderier, ty den allmänna meningens tryckning kunde bli ännu större. I en cirkulärnote af d. 1 mars 1863, från franska kabinettet till dess gesandter i utlandet, bekräftas, att England och Österrike vägrat gemensamt handla med Frankrike il Berlin: det vore dock troligt, att den verkan, som den ryskt-preussiska konventionen af d. 8 tebr. hade frambragt, icke skulle vara spilld. Frankrike skall med intresse följa händelserna; dess pligter äro desamma som de andra makternas. Till Times skrifves från Wien af d. 110 d:s: För kort tid sedan lät ryske utrikesministern Drouyn de Lhuys förstå, att han lej skulle emottaga en kollektiv note angåensde Polens innevånare, men vore villig taga i I betraktande enskilda önskningar, som kunde uttalas rörande detta ämne. (Möjligen ligger deri till en del orsaken till den vackling, som England och Österrike nu allmänt sägas förråda.) — Markis Wielopolski kommer snart att lemna sin befattning, emedan hans ställning blifvit alldeles outhärdlig, men han är säker om att bli väl belönt för de tjenster shan gjort dynastien. — Storfurstinnan Consstantin, en prinsessa af huset Sachsen-Altenburg, finner sin ställning högst oangenäm i Warschau, och önskar lemna en stad, hvars innevånare äro så afgjordt fientliga mot hennes man och familj. — En tysk pring Emil wittgenstein, som är en lofvande officer, skall taga befäl öfver en rysk kår i Polen. — En preussare anmärkte för mig i går, att den ryskt-preussiska konventionen verkställes, fastän dess tillvaro förnekas af berlinerregerinIgen. Anmärkningen är fullkomligt riktig, och de franska och engelska regeringarne måste se och veta, att hr von Bismarck och hans militära biträden i Preussen icke fästa någon suppmärksamhet vid deras föreställningar. De preussiska stabsofficerarne i Warschau lemna underrättelse om de polska insurgenternas rörelser, och en rysk öfverste, som är anställd hos general von Werder (preussare), underrätA.. (KFrr. AArancgdjiodba ff 2 oo er — I