Göteborgsposten – 19 mars 1863, sida 2

7 jar och andra sjömärken. VA 4-IT-FUY(ÅF4114— OR vV Motionen i polska frågan. De igår afton anlända Stockholms-tidningarne för sistl. tisdag, meddela in extenso den diskussion, som hos ridderskapet och adeln fördes i måndags med anledning af frih. Staöl v. Holsteins motion angående Sveriges politik med afseende på den polska frågan. Tid och utrymme förhindra oss att meddela annat rörande denna diskussion, än följande sammanfattnig af densamma, sam läses i Dagl. Allehanda: Diskussionen företedde ett och annat märkligt momnet, utan att dock utmärka sig hvarken för den enhällighet i åsigter eller den värma i debatten, som man kunnat vänta. Grefve Anckarsvärd, som först erhöll ordet, uttalade hvarjehanda betänkligheter emot motionen, grundade hufvudsakligen på tvifvelsmål om huruvida folkrätten härvidlag hade något fastare moraliskt stöd än det som bestod i ett af våldet fullbordadt fait accompli, samt framför allt på en mycket låg uppskattning af Sveriges materiella resurser, en måttstock, efter hvilken talaren syntes vilja mäta vår moraliska rätt så väl som vår politiska betydelse. Den förstämning grefve Anckarsvärds med djup tystnad emottagna föredrag framkallat bröts af hr P. R. Tersmeden, som på samma gång han gaf luft åt de varmaste sympatier för det olyckliga Polens sak, ådagalade att hvad motionen åsyftade icke var annat än att Carl den 15:des regering måtte gemensamt med andra makter och 1 öfverensstämmelse med bestående fördrag samt svenska folkets sympatier och sannskyldiga interesse begagna vår af den nuvarande dynastiens stamfader förvärfvade rätt att deltaga i rådslagen om det förtrampade Polens återupprättande. Hr Tersmedens tal helsades med lifligt bifall. Grefve Manderström, som härefter erhöll ordet, yttrade sig med mycken. diplomatisk försigtighet. Vi kunna mycket väl fatta, att pågående underhandlingar med främmande makter fordra från regeringens sida en viss förbehållsamhet gentemot allmänheten, och vi hade icke heller af grefve Manderström väntat oss någon synnerlig öppenhjertighet till fara för sjelfva saken; men vi kunna icke heller fördölja vår tanke, att en mångårig vana gjort hr grefven alltför förtrolig med Talleyrands teori, att orden äro till för att dölja tankarna, och att af en sådan orsak hr grefven ej gått så långt i uppriktighet som han kunnat och sålunda sjelfförvålladt gått miste om en stor del af det stöd, som nationens upplysta opinion kan skänka honom och som hans politik utan tvitvel förtjenar, Till försvar för motionens syfte uppträdde vidare, utom motionären sjelf, sriberre A. C. Raab och hr E. v. Qvanten. Frågan förekommer i morgon i borgare