Göteborgsposten – 18 mars 1863, sida 2

stackars gamle herre, och han vände sig alltid till mig, när han var illa deran. Om jag kunde finna det brefvet, så kunde det ju vara dateradt — det vore ju en möjlighet? 2 Mr Audley sade att det var troligt att brefvet var dateradt. Mrs Barkamb gick till ett bord vid fönstret, hvarpå stod en gammalmodig mahogny-secretaire fodrad med grönt ylletyg och full af dokumenter, som gledo fram i alla riktningar, och bland dessa började mrs Barkamb att söka cfter kapten Maldons bref. Mr Audley väntade, mycket tåligt betraktande de gråa skyar, som gledo öfver det gråa hafvet. — Här är brefvet och här är en biljett inuti från mrs Talboys. Kobert Audleys bleka ansigte öfverfors af en liflig purpurrodnad, när han sträckte handen ut efter papperen. — Den person, som stal Helen Maldons kärleksbref ur Georgs koffert i mitt rum, kunde ha besparat sig besväret. Brefvet från den gamle löjtnanten var icke långt, men nästan hvart enda ord var understruket. Mia ädelmodiga vän, började det. (Mr Maldon hade satt damens ädelmod på ganska hårda prof under sitt vistande i hennes hus, ty han betalte sällan sin hyra, förrän han hotades med ett besök af exekutionsbetjenten). -Jag är i förtviflans afgrund. Min dotter har rest från mig, Ni kan föreställa er mina känslor. Vi vexlade några ord i går om penningeaffärer — ett ämne som alltid varit obehagligt, då det afhandlats mellan oss, och när jag stigit