Göteborgsposten – 18 mars 1863, sida 2

Från UtlandetI sjelfva Polen börjar nu kaos reda sig och antaga gestalt. Det har återigen en national regering, fastän ännu blott en provisorisk diktatorisk, som i dag eller i morgon redan kan duka under för öfvermakten. Den nuvarande diktatorns framgångar äro emellertid förvånansvärda, om man betänker, att han måste stampa en här ur marken och för densamma taga vapen från fienden. I proklamationen af d. 10 d:s (se gårdagens nummer) förklarar den polske diktatorn Langiewica sig stå i nära förbindelse till det ledande utskottet och han uppropar till vapen alla under ryskt ok smäktande polska provinser, men icke, såsom Mieroslawski ville, äfven Posen och Galizien; han proklamerar jemnlikhet för alla medborgare och lofvar bönderna grundegendom mot vedergällning åt de nuvarande ogendomsegarne, men lemnar dock derhän, om staten eller hvarje enskild bonde skall betala denna ersättning; han uppmanar alla klasser, alla bekännelser till endrägt och beredvillighet att göra uppoffringar, för att grunda fåderneslandets oberoende. Så framträder Langiewicz inför nationen, inför Europa, så svarar han på ryska regeringens fordran: först på knä och sedan nåd! Polen vill ej ha nåd, det vill ha sin rätt, och derföre har denna proklamation verkat som ett riktigt under, den har bokstafligen redan gjort underverk. Redan dagen efter proklamationens utfärdande, d. 11:te, togo i Warschau samtlige polska medlemmar af statsrådet och munici