Göteborgsposten – 17 mars 1863, sida 2

gen hänförd af beundran, men knappast vågande att nalkas henne så mycket att han ens vidrörde fållen på hennes klädning. Mindre skygg än grefven, var hans vän och rival, spanske legationssekreteraren Don Emilio de Muruaga, en vacker mörklagd man af emellan 30 och 40 år. Han monopoliserade damens sällskap helt och hållet, eller åtminstone så mycket som det passande tillät, hviskande ljufva ord på den mest flytande franska i hennes öra. Wienerboarnes seder tillåta i detta hänseende mycken frihet, hvilken likväl ej frestade baronessan att på minsta sätt uppmuntra de främmande ädlingarnes synbara uppmärksamhet. Den unga värdinnans intagande leenden utdelades fullkomligt opartiskt emellan alla hennes gäster och den mest uppmärksamme observatör kunde hvarken i hennes tal eller sätt upptäcka det ringaste som ens utvisade medvetande af de känslor hon ingaf tvenne bland sina gäster. Blott några mer än vanligt skarpsynta äldre damer trodde sig kunna observera det ett ringa företräde skänktes den bleke och skygge nederländske grefven. 1 Wien liksom annorstädes är karnevalens climax fet-tisdagen. På aftonen af denna dag slutades i baron Falkensteins, liksom i så många andra hus i Wien, säsongens festligheter med en lysande maskeradbal. Gästernas antal var ofantligt och fyllde alla de stora mottagningsrummen i huset. Då det förnämsta nöjet på dessa karnevalsfester består i att maskera sig så oigenkänligt som möjligt, så var vid detta tillfälle icke heller något kändt om den drägt som värdinnan i huset skulle bära, ej heller om hennes tvenne förmodade tillbedjares kostymer. De inviterade voro emellertid sjelfva för mycket intresserade af egna nöjen för att mycket spekulera öfver saken och skulle troligen icke alls ha tänkt derpå, om icke mot midnatten en besynnerlig scen tilldragit sig allas uppmärksamhet. En svart domino sågs följa en dam, klädd som herdinna, i alla riktningar och med en ihärdighet som mycket öfverskred den under karnevalsnöjena medgifna friheten. Det var klart för alla åskådare, att herdinnan var missnöjd med den svarta dominons uppmärksamhet ty hon sökte tydligen att undfly honom så mycket som möjligt och gjorde alltemellanåt några misslyckade försök att undvika hans uppmärksamhet och slippa ifrån honom. Skådespelet blef intressant, då vid en plötslig rörelse af folkhopen den vackra flyktingen tryckteg in i ett hörn och den svarta dominon omedelbarligen fattade hennes hand. Ett svagt skri hördes och efterföljdes omedelbarligen af ett utomordentligt tumult. Den svarta dominon blef anfallen bakifrån af en mask i stålrustning, föreställande en korsfarares från 11 århundradet drägt. En kort strid uppstod och innan de kringstående hunno blanda sig i saken, skyndade polisen upp till stället och de båda masker som begått det allvarsamma brottet emot god ton blefvo arresterade samt förda till fängelset. Maskerna togos dessförinnan ifrån deras ansigten och sällskapet såg till sin stora förvåning de båda legationssekreterarnes, Don Emilio de Muruagas samt grefve Rechterens drag. Uerdinnan hade emellertid försvunnit och kunde ingenstädes återfinnas. Nära intill Donaus strand, litet utanför Wiens södra förstad, kallad Leopoldsstadt, ligger Brigittenau, ett af de mest tjusande ställen i närheten af den österrikiska hufvudstaden. Vackra promenader omvexla der med. skogar och ängar och blicken beherrskar en vidsträckt utsigt öfver den väldiga floden som förbinder vestra Europa med Orienten. Brigittenau är en ryktbar mötesplats för älskande. Stället är dock ännu mera ryktbart såsom den plats der den tyske patrioten Robert Blum blef afrättad eller rättare sagdt mördad på befallning af general Windischgrätz d. 9 November år 1848. Brigittenau är derjemte äfven beryktadt såsom platsen för uppgörandet af hedersaffärer. I daggryningen söndagen d. 22 sistl. febr. utfördes der ånyo. en af dessa tragedier, hvilken helt visst skall erhålla en länge fortlefvande ryktbarhet inom Wien. Solen var ännu gömd bakom den långa raden kullar norr om Donau, då några vagnar körde upp till stället. Ett halft dussin svartklädda herrar stego ur, och sedan vagnarne blifvit sända tillbaka började de taga lokaliteten i betraktande. En äng i den