selt har på slägtingars yrkande blifvit satt i konkurstilistånd. kättegangsoch Polissaker. Rådhusrätten. I lördags företogs till behandling ett af dessa mål, som utgöra sorgliga bevis på att vår civilisation, huru långt den än har framskridit, likväl icke förmått inverka på vissa personers råa och djuriska sinnesart, och att tillochmed de, som i en lyckligare samhällsning bort finna en ytterligare förpligtelse att icke glömma hvad menskligheten, för att ej tala om heder och vanlig anständighet, bjuder, 1.kval på en oförsynt sätt trampa allt detta under fötterna. Det är nemligen fråga om en man, som, efter att ha med sin hustru emottagit en viss förmögenhet, icke allenast lefver i ett temligen misstänkt förhållande med ett fruntimmer som är anställd hos de båda makarne i egenskap af sömmerska och vistas i deras hus, utan äfven misshandlar denna samma hustru, som han fö. närvarande ensamt har att tacka för sitt uppehälle. Spegelsabrikören Axel Berg hade nemligen ul sin hustru Johanna Theodora Berg. innehafvarinna at den Sörensenska modehandeln vid Drottninggatan, till igår bl.fvit instämd för ädhusrättens andra afdelning att ansvara för det han misshandlat henne. De masehandlingar som egentl gen blefvo föremål för dometolens undersökning sförofvades redan i slutnt af förra månaden, men fru Bergs ombud upplyste, att senast i fredags hade Berg uppsökt sin hustru hos en sam l. på Gamla Warfvet, dit hon tagit sin tillflykt undan mannens våldsamheter, och derstädes ytterligare slagit henne. Berg förnekade med stor säkerhet hvad som lades honom till last, påstod att allts-mmans vore en sadan sex månader tillbaka uppgjore intrig och förklarade slutligen att hvad särskildt beträffade missbandlingen i fredags hade han, efter det att hustrun rymt hemifrån, uppsök henne i ifrågavarande familj och då hon vid det han inträdde sprungit ur rummet. blott fattat i hennes klädning för att hålla henne qvar. För öfrigt berättade ban en historia om huruledes bustrun skulle slösat, dragit ur buset sina egna kläder (!) och allt möjligt. Som. emellertid fredagsuppträdet ej tilldragit sig inom rädhusrättens domvärjo, afstod ombundet från ansvarspåståendet i denna sak och holl sig blott till de i slutet af förra månaden af Berg uppförda scenerna. Trenne vittnen hade blifvit inkallade. Det var trenne unga fruntimmer, förut anställda såsom sömmerskor i den Sörensenska butiken, som blifvit försatta i den obehagliga nödvändigheten att aflägga sitt vittnesmål i denna sak. Men rättvisan låter som bekant är ej hejda sig i sin gång, icke ens af ungdom och skönhet, och de tre stackars flickorna måste således fram att berätta hvad de visste. Innan deaflade eden, tillfrågades efter vanligheten den anklagade om han hade något jäf emot vittnena. Berg anmärkte då att den ena af dem — hvilken jemte en af de andra befanns ha det vigtigaste att berätta — vore så ung och oförståndig att hon icke lämpligen kunde aflägga vittnesmål. Då vittnet var aderton år kunde naturligtvis intet afseende fästas vid denna tillskrufvade jäfsanmärkning. Alla tre, hörde hvar för sig, berättade nu sammanstämmande följande: De båda makarne hade på senare tiden lefvat olyokligt tillsammans. Den som påbörjat tvisterna och föranledt dem var mannen. Vittnena hade aldrig selt Berg misshandla sin hustru, men det hände sig några dagar före slutet af förra månaden att de, som på vanligt sätt suto och arbetade i ett rum näst intill makarne Bergs sängkammare till hvilken dörren var låst, hörde gräl, hvarefter ljudet af ett slag nådde deras öron. Fru Berg ropade då på dem, hvarefter tvenne af dem gingo in i sängkammaren, der de sunno fru Berg högst upprörd och med ett tydligt märke på kinden efter slag. Den tredje som fruktade att bli utkörd af Berg såg ej hustrun. Denna klagade vid tillfället öfver att ha blifvit misshandlad. Då de båda vittnena för att lugna henne gåfvo henne vatten, trädde Berg emellan och förklarade att han kunde sköta om henne sjelf. Några dagar senare befunno sig de båda makarne i ett annat rum, äfven beläget invid arbetsrummet. Dörren var nu likaledes stängd om dem. Samma scen som förut upprepades. Då en af vittnena ville gå in i rummet, möttes hon i dörren af Berg som åter förde ut henne. Något märke efter våldsamhet på fru Bergs person förmärktes likväl icke denna gång. Alla tre förklarade enstämmigt, att de ansägo Bergs förhållande till det omnämnda, i modehandeln liksom de sjelfva anställda fruntimret vara orsaken till nu anförda uppträden, och att detta förhållande varit af den art, att ingen hustru utan protest kunnat tåla detsamma, bevisades till fnllo af en berättelse, som vittnena utom dea nyss anförda aflade, men hvilken det kan vara onödigt att här upprepa. Berg, som fortfarande höll sig styf, förnekade att på något sätt ha misshandlat sin hustru. För att förklara hvarföre han bevisat merabemalta fruntimmer en så i ögonen fallande uppmärksamhet, nppdukade han den förut anförda historien om att han ej kunde lita på sin hustru, hvarföre han anförtrott detta fruntimmer skötseln af räkenskaperna o. 8. v. Sedan parterna tagit afträde dömde rädhusrätten på grund af hvad som förekommit och i enlighet med 14 och 38 paragraferna i kgl. förordningen af d. 29 Januari 1861 Berg till 2 månaders fängelse. På aklagarens yrkande förklarades Berg, som anmälde mässnöje med domen, skyldig att genast träda i fängelse. — Förre artilleristen, numera hemmansegaren Andreas Carlsson Falk, om hvilken vi i höstas utförligt berättade såsom den der narrat on annan person, vid namn Fin och liksom Falk hemma i trak ten af Borås, att gå och köpa bränvin för en sedel om fem riksdaler. hvilken Falk men ej Fin visste vara sslsk. dömdes härför i lördags till ett års gtraffarbete. Då Falk, som synes vara en inpiskad skälm, fick höra domen begärde han gråtande — han har mycket lätt derför, ehuru det alltid sker med torra ögon — att åså permissionpå en tid för att bege sig hem, men sådant kunde naturligtvis icke bisallas, utan blef han införd till cellfängelset. gp AA— —