Göteborgsposten – 16 mars 1863, sida 2

sedlar och 7 gamla specieriksdalrar m. m. Alla fem sitta nu häktade. Stränga vintrar i norden i äldre tider. Ar 1048 var hafvet emellan Danmark och Norge tillfruset, så att vargar gingo öfver på isen. År 1296 kunde rytteri färdas å isen trån Opslo till Jutland. ÅÄr 1306 inträffade en så sträng vinter, att hafvet mellan Öland, Gotland och Estland tillfrös. År 1323 -var en forferdelig vinter, at man kunde fare paa isen mellen Sverig och Guthiland. Vintern 1407—1408 var kölden så stark, att stora hafvet mellan Rostock och Danmark och sundet mellan Fyen och Sjelland tillfröso, så att man till fots och till häst samt i vagn eller släda färdades fram och tillbaka deröfver Är 1608 rådde stark köld icke blott i Sverige, utan öfver hela Europa. Får man tro den berömde statsmannen Sullys berättelse, skall det hafva händt en gång, att det frusit is i mustascherna på konung Henrik IV i Frankrike, då han om natten hvilade hos sin gemål, hvilket är så mycket märkligare som han annars icke, såsom bekant är, utmärkte sig för ett kyligt temperament. Beethovens musik återgifven på scenen. Disseldorfer konstnärsgillet Malkasten har nyligen gjort ett lyckadt försök att beledsaga uppförandet af Beethovens Pastoralsymtoni med på scenen framställda tablåer. Denna symfoni är ock af den beskaffenhat att de bilder som kompositören tänkt sig vid skapandet af sitt mästerverk lätt kunna återgifvas äfven tör tg. De tre afdelningarne af symfonien blefvo beledsagade af tre rörliga tablåer. Den första visade en skön sommarmorgon på landet. En familj från staden njuter lustvandrande den tidiga timmans friska luft. Skördemän med sina liar skola just börja sitt arbete. Med andra vatsen i stycket förvandlade sig landskapet småningom. på samma sätt som en vandrare sor det draga förbi sig, och blef slutligen en skogsdal med en munter bäck. Barn samla ved i skogen, stadsboarne synas åter, föräldrarne slå sig ned i gräset under ett träd, barnen plocka blommor. Vid begynnelsen af tredje satsen ser man den öppna platsen framför ett värdshus, på hvilken bondiolk dansar. Midt under nöjet kommer afbrott, först en strid, hvilken dock bilägges, derpå ett oväder för hvilket alla flykta in i huset men som hastigt åter går öfver. Den sjunkande solen framkallar en regnbåge på himlen och kastar ett glödande ljus ötver det gamla kyrkotaket i byn, folket kommer ut ur sina bostäder för att glädja sig åt den sköna afltonen och med klockornas asftonringning går den tredje tablåen på samma gång som den tredje satsen i symfonien till ända. — Man ser häraf att detta försök lyckats bra. Dock torde det ej vara särdeles många musikstycken som egna sig till en dylik framställning. Beethovens nionde symfoni t. ex. som enligt tysken Gripenkerls förklaring utgör en framställning af verldshistorien, skulle gifva dekorationamålaren, regissören och maskinisten väl mycket att göra.