örvandlades det icke genom den svarta sky, som han såg Her trodde sig se ligga öfver det. Peckham Grove, som är rätt behagligt om sommaren, er något dystert ut en mulen februaridag, när träden äro rakna och bladlösa och de små trädgårdarna öde. Acacia Cottage gjorde icke mycket skäl för sitt namn, der det låg ned sina stucco-väggar mot gatan, endast omhägnadt af nåzra höga smala popplar. Men på en liten metallskifva, som var fästad på en af portstolparna lästes: Acacia Cottage af len skarpsynte byrkusken, som släppte mr Audley ned på satan framför den lilla porten. Acacia Cottage stod mycket lägre i socialt hänseende in Crescent Villa, och den lilla tjenstslicka som kom till den låga trä-porten, var ögonskenligen van att finna obarmhertiga kreditorer på andra sidan om den svaga förskansningen. Hon mumlade den vanliga husliga osanningen, att hon ej vieste hvar hennes fru var, och sade till Robert att om han ville säga sitt namn och sitt ärende, skulle hon gå och ge om mrs Vincent var hemma. Mr Audley tog fram ett kort och skref med blyertspenna under sitt namn: En slägting till f. d. miss Graham, Han bad den lilla pigan bära detta kort till sin fru och afvaktade lugnt resultatet. Tjenstflickan återkom om fem minutar med nyckeln till porten och sade, då hon insläppte Robert, att frun var hemma och att hon med nöje skulle emottaga herrn. Det fyrkantiga förmak, der Robert innsläpptes, vittnade om det slags fattigdom, som är den odrägligaste, emedan