väl, att om Österrike icke intager en bestämdare hållning till förmån för Polen, har han största utsigt för att få upproret kufvadt. Han vet, att Österrikes kejsare håller Polens öde i sina händer, och att man under nuvarande förhållanden mellan de europeiska makterna kan anse det sannolikt, att kejsar Frans Joset skall låta inverka på sig af Englands och Frankrikes önskningar i denna fråga. Derfore anser Morning Post det högst vigtigt, att den starkaste tryckning utöfvas på wienerkabinettet och att man klart visar det fördelarne af en politik, som skulle åt Österrike bevara Englands och Frankrikes vänskap samt med samma garantera Polens oberoende. Om det nemligen lyckas czaren att kufva upproret, skall Österrikes inre tillstånd innebära större faror än hittills. Galizien, som då skall vara mera missnöjdt än någonsin, skulle föredraga att underkasta sig czarens välde i hopp om att en gång i förening med ryska polackarne kunna organisera en starkare och lyckligare rörelse. Ungern skulle ånyo bli agiteradt från Polen, och den stora revolutionära förbindelse, som då skulle utsträcka sig från Lithanen till Venetien, skulle ånyo hota Österrikes existens. Men, slutar Morning Post h. e. Palmerston,) om Österrike icke bestämmer sig inom 2 månaders förlopp skall hvarje utsigt till oberoende vara förlorad för polackarne. Allas ögon äro derföre i denna stund häftade på Österrike, och skyndar ej detta att ställa sig vid vestmakternas sida, skola krigets och revolutionens flammor kanske sprida sig större än man vill tro. I betraktande af sakens vigt har äfven österrikiske ambassadören i Paris, furst Metternich, skyndat hem till Wien. Ännu föreligger ingenting bestämdt om innehållet af det svar ryske kejsaren genom kurir tillsändt Napoleon å dennes vänskapliga föreställningar om eftergifter i Polen. Det säges visserligen, att Ryssland skall ha lofvat eftergifter, men af hvad natur dessa kunna vara, förmäles endast ryktesvis, hvaremot vi för egen del ej tro kejsar Alexander ännu hafva uttalat sig med annat än I diplomatiska ansträngningar koncentrerade i Wien. Kejsaren af Ryssland vet mycket Arendet skall dock snart komma före i senaten, så att vi ej behöfva länge gå i den spänning öfver händelsernas utveckling som nu gripit en hvar. Denna franska regeringens öppenhet, att vilja vädja till en sådan korporation som senaten uti en sådan fråga som denna, är, i parentes sagdt, en i och för sig märklig omständighet, hvilken tyckes oss utvisa, att fransmännens kejsare redan tänkt sig möjligheten af att skola gripa till vapen och derföre nu skyndat att till en del två sina händer och stödja sig på en viss fraktion af folket. Skulle frågan snart utveckla sig än vidare, är det väl sannolikt, att äfven lagstiftande kåren kommer att uttala sig — Napoleon bäfvar tllbaka för ett nytt mexicanskt krig. Från Warschau, således från rysk källa, skrifves, att ryssarne vid Skala fullkomligt sprängt en 6,000 man stark insurgentkår och dödat en mängd. Langiewicz förde ej befälet, tillägges det, utan befann sig i Krakau. — Hela denne historia är uppenbarligen osanning och lemnar en ytterligare illustration till Rysslands eländiga metod att söka skaffa sig fördelar på sanningens bekostnad. Lyckligtvis är sättet för väl kändt, att kunna mera lura någon. Då ingen annan utländsk post än dansk i går anlände, äro vi i saknad af några egentliga nyheter. Från London skrifves af d. 10:de, rörande förmälningen mellan prinsen af Wales och prinsessan Alexandra: Från Windsor telegraferades kl. 1 2: kanonerna dåna, klockorna ringa. Vigselceremonien är förbi. Prinsessan Alexandra bibehöll under ceremonien ett värdigt lugn och var föremäl för allmän beundran. Vädret är herrligt och anordningarne lemna intet öfrigt att önska. London är i hänryckning. — Vigseln förrättades af erkebiskopen af Canterbury. Prins Christian af Danmark och hertigen af Cambridge voro brudens giftomän, hertigen af Coburg Gotha och kronprinsen af Preussen följde prinsen af Wales. Ceremonien varade i 50 minuter, af hvilka mesta tiden åtgick för de musikaliska prestationerna. Der utfördes en triumfmarsch af Beethoven, en marsch af Mendelssohn, en marsch at Händel, en koral af aflidne prinsgemålen, en kantat och ett hallelujah af Beet