Göteborgsposten – 14 mars 1863, sida 1

— Ni har väl icke med ötally rörelse att skaffa? rågade hon efter att ha några ögonblick betraktat mr Audeys yttre menniska. — IIvad för slag? ropade den unge advokaten stirranle häpet på den frågande. — Jag ber er mycket om förlåtelse, sir, utropade den illa qvinnan, då hon fann att hon begått ett grufligt misslag. Jag tänkte att ni möjligtvis skulle kunna vara en sådan der. Somliga af de herrar, som samla för Åtally-bolarna äro mycket fint klädda, och jag vet att mrs Vincent ir mycket skuldsatt. Robert Audley lade sin hand på den talandes arm. — Min kära fru, sade han, jag vill ej ha reda på mrs Vincents affärer. Längte ifrån att tillhöra tally-yrket har jag ingen aning om hvad ni menar med detta ord. IIur illa mrs Vincent står hos den bistre bagaren, 8å är hon icke skyldig mig några penningar. Jag bar aldrig sett henne; men jag skulle vilja råka henne för att göra henne ett par enkla frågor rörande ett ungt fruntimmer, som engång bodde hos henne. Om vi vet hvar mrs Vincent bor och vill gifva mig hennes adress, så gör ni mig en stor tjenst. Han tog fram sin visitkortbok och gaf qvinnan ett kort; hon betraktade den tunna pappbiten oroligt, innan hon talade. — Jag märker nog att ni ser ut och talar som en gentleman, sade hon efter en kort paus, och jag hoppas ni ursägtar mig, om jag syntes er misstrogen; men den stackars mrs Vincent är i faslig penningklämma, och jag är den enda här i trakten, som fått veta hvar hon bor. Jag