Göteborgsposten – 13 mars 1863, sida 2

E — — kättegangs-och Polissaker. Rådhusrätten. Till ransakning frevar i onsdags i rädhusråttens andra afdelning landthandlaren Edvard Åback från Fiskebäckskil, anklagad och förvunnen, dels inför Orousts och Tjörns häradsrätt dels inför Marstrands rådhusrätt, för förfalskning af Danskt silfvermynt, för olaglig besittning af arsenik, för inbrottsstöld och slutligen för det han med flit seglat en skuta i sank, hvarefter han inför Marstrands rådhusrätt beedigat en falsk sjöförklaring. För dessa brott blef han redan förlidet år inför Marstrands rådhusrätt dömd att undergå 21 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att hållas till 6 års och 2 månaders straffarbete. Då målet blifvit pröfvadt i hofrätten, förklarade denna att Åback äfven skulle ransakas inför Göteborgs rådhusrätt enär han härstädes lyckats förskaffa sig assurans på varor, hvilka han skulle medhaft på den båt, som af honom seglades i sank, men hvilka han aldrig egt. Berättelsen om alla dessa brott är efter hvad protokollerna i detta mål vid de båda förstnämnda domstolarne gifva vid handen, följande: I medlet af Mars månad år 1861 tillskref Åback dåvarande handelsfirman Aug. Andersson C:o här i staden, begärande att assurans måtte åt honom anskaffas dels på 60 tunnor hafre och dels på ett parti kabiljou, uppgående till en vigt af 57 skeppund, hvarjemte han medsände en summa af 100 rdr för att bestrida assuransomkostnaderna. Redan då tyckte hr Aug. Andersson det vara besynnerligt att han vid den tiden på året kunde afsända så betydliga partier fisk. Hr A. svarade emellertid att assuransen kunde ombesörjas, så fort som konossementerna på lasten öfversändes. Sådant skedde och assuransen blef beviljad af sjöförsäkringsbolaget LIOYds i London härv. kommissionär. Den 27 Mars samma år anlände nu Åback till Marstrand åtföljd af en person som kallades Anders Eliasson i Kärr. Båda uppgåfvo att de lidit skeppsbrott på en jakt som kallades Raketen och aflade en sjöförklaring af innehåll, att de i Fiskebäckskil å nämnde båt inlastat ett parti fisk, i värde uppgående till 1,850 rdr, hafre för 510 rdr och dessutom tomkärl, kläder m. m. samt slutligen 750 rdr i kontanter förvarade i ett skrin. Båten fördes af en skeppare vid namn O. Andersson från Fygen i Qville församling. Under färden råkade de ut för svår sjö, och slutligen törnade de emot ett skär utanför kusten af Tjörn. Stöten var så häftig att båten remnade och inom några minuter sjönk på 30 famnars vatten. Skepparen omkom dervid, men Åback och Anders Eliasson lyckades med en knif afskära fånglinan till den medföljande jullen, i hvilken de räddade sig. Allt hvad som fanns på båten gick till botten och kunde senare ej återfinnas, oaktadt de sedermera begåfvo sig ut för att söka uppfiska något af detsamma. — Denna sjöförklaring beedigades af såväl Aback som Eliasson. Någon tid senare infann sig Aback hos ofvannämnde handl. A. Andersson och begärde hans biträde att utså assuranssumman; Hr A. hade dock redan från Åbacks hemort hört att något bedrägeri skulle varit med i spelet och att Åback ej haft med sig på långt när så mycket säd och fisk som han uppgifvit. Hr A. lyckades slutligen förmå honom att medgifva detta äfvensom att erkänna det han med flit stött jakten i sank. Hr A. lät derförs sitt biträde i boden, handelsbetjenten Moberg medfölja Åback till Fiskebäckskil, dels för att reglera eR fordran som A. hade af Aback och dels för att af honom ätertaga policen på den bedrägliga assuransen. Båda delarne skedde och saken blef derefter tyst. Emellertid tilldrog sig i somras att Åbacks fader, hvilken dock ej tycktes ha någon del i sonens skurkstreck, till en person i betalning lemnade en dansk riksbanksdaler, hvilken befanns vara falsk. Äfven förut hade man der i trakten märkt några dylika mynt af falsk beskaffenhet. Man fattade nu starka misstankar om att Åback, som för öfrigt var illa känd i orten, vore tillverkaren af dessa mynt. En undersökning verkställdes i Åbacks bostad, men som Åback fått underrättelse om att fadrens innehafvande af det falska myntet, vändt misstankarne åt rätt håll, voro alla verktygen för myntförsalskningen undanröjda. Dock fann man ett metallstycke, — 4. k. spjalter — samt slagg efter nedsmåält metall i hans bostad, det förra undangömdt under taket på vinden. Dessutom påträffades bakom en lös sten i källaren under huset fyra st. ljussaxar och tvenne ljussaxbrickor som blifvit genom inbrott frånstulna en i grannskapet boende person och af denne igenkändes. Vid den ransakning, som sedermera företogs med Åback, hördes en mängd vittnen, hvilkas berättelser alla mer eller mindre bestyrkte hans brottslighet. För en hade han visat en hel påse med falska danska riksbanksdaler, och tillochmed till densamme lemnat 25 st. dylika mynt, med begäran att han måtte utprångla dem. Samme person föreslog han att de gemensamt skulle resa ut till Tyskland för att der realisera det falska myntet. Af en annan hade han köpt tenntallrikar under en sedermera falsk befunnen uppgift att en på stället boende bleckslagare skulle använda dem. Till en qvinna hade ban lemnat en specieriksdaler, som sedermera befanns vara falsk, i betalning. Andra hade hört honom räkna en mängd mynt på sitt rum. En qvinna hade sett honom sysselsatt med ett arbete, hvilket hon ej förstod, men som tycktes vara myntförfalskning, att döma af den beskrifning på sitt förfarande som han gifvit åt samma vittne, hvilket af honom emottagit de 25 falska riksbanksdalrarne. En annan hade sett honom inneha och en annan åt honom förfärdigat ett par jernringar, som han förmodligen begagnat vid myntförfalskningen och af hvilka den ena haft en inre diameter något större än en vanlig svensk specieriksAaler. Med andra åter hade han samtalat anogenaa