Göteborgsposten – 13 mars 1863, sida 1

— Enligt telegrafdepeschen höll mrs Vincent på att dö, tänkte Robert. Om jag träffar henne, skall jag åtminstono ha reda på huruvida denna depesch var autentik eller understucken. Efter något besvär fann han Crescent Villa. Husen voro stora men lågo halft inbäddade i det kaos af sten och murbruk, som omgaf dem. Nya terassser, nya gator, nya torg förde till oöfverstigliga massor af sten och lera. Gatorna voro fuktiga af våt lera som fastnade vid hyrvagnens hjul och steg öfver hästens hofskägg. Det ödsliga i ödeläggelsen — halffårdigheten och otrefligheten, som stämpla åt ombyggnad öfverlåtna trakter, gaf en dyster prägel åt de gator, som omgåfvo Crescent Villa. Och Robert använde fyrtio minuter enligt sitt eget ur och en och en fjerdedels timma enligt kuskens räkning, på att köra upp och ned för de obebodda gatorna och terrasserna för att finna Crescent Villa, hvilkas svarta och vördnadsbjudande skorstenar sågo bistra ut bland du nyrappade, af tid och rök ofördunklade omgifningarna. Når mr Audley omsider anländt till ort och ställe, steg han ned ur hyrvagnen och bad kusken vänta på honom vid ett bestämdt hörn samt gick derpå ut på sin upptäcktsresa. — Om jag vore en eftersökt advokat, skulle jag icke kunna ha tid till sådant, tänkte han; min tid skulle då kosta ungefär en guin pr minut, och jag skulle vara upptagen af den vigtiga processen Hoggs contra Boggs, som just i dag är före inför en särskilt jury i Westminster Hall. Men som sakerna nu stå, kan jag ha råd att vara tålig. (Forts.)