Hvarje polacks ansigte på Warschaus gator är ett misstänkt ansigte; ve den borgare sorn vågar, äfven om han är den fredligaste enniska på jorden, betrakta en ryss! Hvarje dag tömmer man fängelserna, för att der skaska rum åt andra fångar; man vågar ännu icke visa folket blodiga afrättningar, men man skickar de misstänkta till Plock, och om man under vägen får veta, att något insurgentband ströfvar omkring i trakten, göra soldaterna sig till bödlar, för att, säga de, icke nödgas kämpa mot tvenne fiender. Den preussiska gränsen är alltjemt bevakad af militär, men den öppnas fortfarande för insurgenterna, hvilka då genast gripas och återskickas till ryssarne, i stället för att qvarhållas, såsom folkrätten bjuder. Detta är en ny taktik, en hemlig tilläggsartikel till den hemliga konventionen af d. 8 febr. Ryssarne drifva polackarne mot preussiska gränsen allt hvad de kunna, och så snart de alltjemt kämpande polackarne satt sin fot på preussiskt område, göra deras förföljare halt med i armen gevär; de öfverskrida ej gränsen, nej bevars! Men de olyckliga, som kommit öfver den, atväpnas och drifvas tillbaka af andra trupper. Preussarne gilva ej eld, det är sannt, men ryssarne hafva åter laddat sina gevär och... Återkalla i edert minne blodbaden från de mest barbariska tider och ni skall blott ha en svag bild af hvad som sedan sker. Polackarne hatva hastigt uppfattat denna taktik, och de skingra sig på denna mordgräns, för att slåss man mot man med ryssarne, hvilka dock ej våga sig ut isolerade. På så sätt ordnar insurgentbandet sig snart åter utom skotthåll för ryssarne. Bönderna börja till större antal visa sig i revolutionens leder; ännu en månad, och hela det gamla Polen skall vara blott ett stort stridsfält! Få se hvad Europa vill göra! Ett telegram från London till danska Dagbladet lemnar följande skildring af det unga brudparets, prinsen uf Wales och prinsessan Alexandra, intåg i Storbritanniens hufvudstad sistl. lördag: Prinsessan Alexandra anlände ombord på den kongl. ångaren Victoria and Albert, beledsagad af en ansenlig eskader, kl. 11!3 till. Gravesend, der hon mottogs med kanonsalut och ofantligt jubel från båda flodstränderna samt från talrika ångare på Themsen. Vädret var mildt med klart solsken. Prinsen af Wales gick straxt ombord. Danska gesandten och öfriga vid legationen anställde följde straxt efter. Vid landstigningen kl. 12!, bragte en deputation från de i England sig uppehållande danskar prinsessan den första helsningen. Genom täta, jublande massor körde den kongl. vagnen till bangården. Tåget afgick från Gravesend kl. 1234 och kom fram till Bricklayers Arms stationen (Londons sydöstliga gräns) kl. 1!(;; här mottogos de af Southwarksmyndigheterna, lordmayorn och cityembetsmännen samt intogo frukost. Kl. 2 satte festtåget sig i gång, körande i skridt, och fortfor, med flera halt för afhörande af tal och demonstrationer, på en sträcka af sex engelska mil mellan tjocka murar af åskådare ända till kl. 5. Mottagandet obeskrifligt lysande; hänförelsen obegränsad. Glanspunkter voro London Bridge, Mansion House, St. Pauls kyrkogård, Temple Bar, klubbarne i Pall Mall, Hyde Park med 30,000 frivilliga en haie, och Paddington-stationen. Himlen molnbetäckt, men intet regn. Bantåget från Paddington väntas till Windsor kl. 623. Grekland, som man tyckes ha öfverlemnat åt sig sjelf efter det försöken att skaffa det en konung misslyckats, befinner sig i stark jäsning, och allting tyckes der vara huller om buller, sedan Bulgaris nedlagt presidentskapet.