Göteborgsposten – 12 mars 1863, sida 1

gens intresse. Om t. ex. misommardagen ut: sattes i hvarje län till den offentliga målskjutningssesten å en centralpunkt inom länet skulle man dermed kunna förena den af allmogen i Sverige så mycket omtyckta mid. sommarvakan och dansen kring majstången. Målskjutningshjeltarne skulle ätven bli hjeltarne i dansens ringar, och då idet starka är det sköna värdt, skulle det täcka könet nog veta att för sin del bidraga till den skicklige skyttens firande och dermed äfven till skjutkonstens befrämjande. För att ytterligare gifva en national prägel åt målskjutningarne, skulle vi anse en allmän svensk nationalskyttefest böra anordnas t. ex. en gång hvart tredje år, dervid yttre utmärkelse borde tilldelas de skickliga skyttarne, under det prisen vid läns-målskjutningen mest borde vara goda gevär, så att vapnens spridning äfven derigenom medverkades. Ett förtjensttecken tör ådagalagd skicklighet i målskjutning skulle vara en afundad och dermed ifrigt eftersträfvad prydnad å den frivilliges från all annan grannlåt fria bröst, utan att han dervid skulle kunna beskyllas för fåfänga och fjesk. — Då, om ej alla tecken bedraga, den frivilliga beväpningsrörelsen i år kommer att erhålla en ansenligare utsträckning, om den rätt uppmärksammas, torde det vara lämpligt, att redan innevarande sommar offentliga läns-målskjutningsfester föranstaltas. Den stora nationalbeväpningsiden kan numeri ej falla. Den har utstått sin svåraste pericd, de vanliga barnsjukdomarne, och börjar alltmera framträda som en välgestaltad yngling, stadd i en snabb men derföre dock jemväl harmonisk utveckling Det är vår skyldighet som svenska medborgare att egna honom all uppmärksamhet, desto mera som molnen drifva upp i öster och Nordens framtid beror af vår medvetna styrka samt kraft till ett modigt försvar af dess frihet och oberoende. Vi kunna skatta oss lyckliga, att vapenhandteringen redan har så många armar som den har och blifvit så allmän som den är, ty på den grund som lagd är kan lättare det öfriga at byggnaden uppföras; men må vi se till att icke byggnadsarbetet afstannar, att det ej bedrifves för lamt, att ej folket redan vill hålla Fyrabend, innan dagsverket ännu är mer än blott börjadt. Hvad dagen kräfver må ej till morgondagen uppskjutas, vare det svenska allmogens lösen, då det nu gäller, att at den erhålla bekrättelse på att den icke för sin del sviker i sträfvandet mot det mål, som under dessa dagar står mera klart och befallande för oss än i nära ett halst sekel förut: ett starkt nordiskt sjelfförsvar och, såsom medel för dess ernående, de nordiska folkens beväpning och ötning i vapnens bruk! E —