Göteborgsposten – 12 mars 1863, sida 1

som förmådde mig att emottaga miss Graham i min familj utan närmare kännedom om hennes antecedentia. — Råkade ni denna mrs Vincent sjelf? — Nej. Jag annonserade efter en guvernant, och miss Graham svarade mig på annonsen. I sitt bref hanvisado hon mig till mrs Vincents ägarinnan af en skola, der hon var underlärarinna. Nin tid är alltid så upptagen, att jag var glad att slippa använda en dag på resan till London för att efterhöra det unga fruntimrets talanger och karakter. Jag såg efter mrs Vincent namn i adressboken, fann det, antog deraf att hon var en pålitlig person och skref till henne. IIennes svar var fullt tillfredsställande och innehöll att miss Lucy Graham var samvetsgrann och flitig, liksom i besittning af de talanger, den kondition jag erbjöd henne, kräfde. Jag antog henne på grund af denna rekommendation och jag har icke haft någon anledning att ångra hvad som kanske var en oförsigtighet. Och nu, mr Audley, har jag sagt er allt hvad jag kan säga er. — Vill ni vara god och gifva mig denna mrs Vincents adress? frågade Robert, idet han tog fram sin plånbok. — Ja. Hon bodde då i n:o 9 Crescent Villa, Brompton. — Aha, riktigt, mumlade mr Audley, då en erinring hastigt: genomfor honom vid dessa läkarens ord. Crescent Villa, ja, jag har redan hört adressen af lady Audley sjelf. Denna mrs Vincent telegraferade till min onkels hustru i början af sistlidne september. Hon var sjuk — höll på ast dö, tror jag, och skref efter mylady, men hon hade flyttat från sitt fordna hus och kunde icke finnas.