Göteborgsposten – 11 mars 1863, sida 2

mellan sig och mylady — en skärm, som gäckade hennes skarpsinnighet och retade hennes nyfikenhet. Observerade han henne ännu eller funderade han? och på hvad funderade han ? Robert Audley hade sutit vid sängen nngefär en timma, när hans onkel vaknade. Baroneten var mycket glad öfver sin brorsons ankomst. — Det var mycket snällt af dig, Bob, att du kommit hit, sade han. Jag bar tänkt mycket på dig, under det jag varit sjuk. Du och Lucy måste bli goda vänner, förstår du, Bob, och du måste lära dig att tänka på henne såsom din tant, fast hon är ung och skön — och — och, du förstår mig väl? Robert fattade hårdt sin farbrors hand, men han såg allvarligt ner, när han sade: — Jag förstår ar, och jag ger er mitt hedersord att jag är stålsatt mot myladys behag. IIon vet det lika väl som jag. Lucy Audley gjorde en liten grimas med sina vackra läppar. — Bab, ni dumma Robert, utropade hon, tar allt på allvar. Om jag ansåg er för ung att vara min nevö, så var det blott af fruktan för folkets prat — icke af någon — Hon tvekade ett ögonblick och slapp sluta sin mening genom mr Dawsons inträde i rummet. Han kom på sitt aftonbesök, medan hon ännu talade. Han kände på patientens puls och gjorde två eller tre frågor, sade att baroneten alltjemt var på bättringsvägen,