Göteborgsposten – 11 mars 1863, sida 1

Skogsförödeken. Uti n:o 1 af kongl. landtbruksakademiens handlingar finna vi en liten uppsats, med rubrik Skogsförödelsens inverkan på klimat och jordens fruktbarhet:, hvilken väl förtjenar att återgifvas nu, då man tyckes för lutter statsekonomiska ideer, hvilkas värde vi i öfrigt ingalunda vilja bestrida, alldeles glömma bort erfarenheten och naturens egna bud. Den ifrågavarande uppsatsen lyder sålunda: Ur en berättelse, afgifven af professor Landolt i Zurich, med anledning af en genom Schweiziska förbundsrådet under åren 1858— 60 anordnad undersökning af nämnde lands skogstrakter, torde följande förtjena meddelas rörande den erfarenhet i afseende på skogarnes inverkan på klimat och jordens fruktbarhet, till hvilken nämnde undersökning ledt, helst denna fråga äfven hos oss med skäl kan sägas vara ven af dagens. De Schweiziska alpernas skogbevuxna delar, från hvilka af ålder ej blott de rikt betolkade dalarnes innebyggare hemtat sitt behof af trävaror, utan ock en betydlig export egt rum, äro numera så uthuggna, att deras afkastning ej motsvarar det egna behofvet; — ja äfven om all annan uti detta land befintlig skog inberäknas, utgör den årliga tillvexten ej mer än 76 procent af innevånarnes behof, och äfven anlitandet af öfriga inhemska tillgångar på brännmateriel, såsom bränntorf m. m. dylikt förmår ej till fullo fylla denna brist, utan äro fyra procent af denna, likasom hela behofvet af denna vara för industrien och cransportmedlen, helt och hållet beroende af tillförsel från utlandet. På bergens högst belägna delar har skogsförödelsen längst framskridit, och trakter å desamma finnas, hvilkas bebyggare måste hemta sitt behof af ved från 2 till 5 mil derifrån lägre belägna skogar. En försämring af klimatet, genom yttre af menniskans åtgärder oberoende orsaker, ansåg sig undersöknings-kommissionen icke kunna förutsätta. De tillskrifva derföre skogarnes missvård det aftagande i alpernas fruktbarhet, den sänkning i vextlighetens öfre gräns, de ogynnsammare väderleksförhållanden, de oftare förekommande och större dimensioner antagande förhärjningar genom vattenflöden, laviner, jordras m. m. d., som voro fullt konstaterade fakta. Nederbörden hade visserligen icke minskats till sin qvantitet, men den fölle mera oregelmessigt. I stället för långsamt fallande, jorden småningom genomträngande regn förekomma numera oftare häftiga af slagregn åtsöljda åskväder, hvilket förklaras deraf att de nu uthuggna skogarna fordom tjenade dels såsom afledare för luftens elektricitet, dels bildade en fortfarande, temligen likmessig källa för luftens fuktighet, ätvensom törmedlade luftströmmarne, isynnerhet de uttorkande vindarne. Till följd af denna förändring uti temperaturförhållandena, brist på fuktighet uti luft och jord, isynnerhet under den för vextligheten vigtigaste delen af året, våren. örsämrades alpbetena allt mer och mer, hvadan ock å desamma ej numera kunde födas så många djur som tilltörne. Under det att förr den i skogarne falande nederbörden dels till ej ringa del asdunstade från träders kronor, samt för öfrigt foll så långsamt till marken, att denna derigenom erhöll tid att upptaga densamma och blott småningom afgifva öfverskottet till floders och bäckars källor, runne regnet numera utför de skoglösa bergsluttningarne liksom från ett tak, hastigt fyllande bäckar och floder samt kommande dessa att öfverstiga sina bräddar, hvilket åter haft till följd att de fordom yppigaste och tätt befolkade dalar, isynnerhet i kantonen Tessin, numera till mer än halfva sin