Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 2

ära. den vägen var en hastig resa till Audley Court. Mot slutet af februari månad fick Robert ett bref från sin kusin Alicia, som ryckte honom ett steg närmare sitt öde, emedan det kom honom att återvända till det bus, från hvilket ban blifvit på sätt och vis förvist på sin farbrors hustrus anstiftan. — Pappa är mycket sjuk, skref Alicia, dock Gudskelof ej farligt, han får ej lemna sitt rum i följd af seber, som följt på stark förkylning. Kom och se om honom, Robert, om ni frågar efter edra närmaste slägtningar. Han har talat om er flera gånger, och jag vet att det skulle glädja honom att ha er hos sig. Kom genast, men säg icke något om detta bref. Din tillgifna kusin Alicia. Robert Audleys hjerta isades af en qväljande fasa, när han läste detta bref — af en obestämd men hemsk fruktan, som han icke vågade gifva någon form. — Ilar jag bandlat rätt? tänkte han i denna nya olyckas första smärta — har jag gjort rätt att uppskjuta rättvisans gång och dölja mina misstankar i det hopp att jag sålunda skyddade dem, som äro mig kära, for sorg och vanHvad skall jag göra, om jag finner honom sjuk — mycket sjuk, kanske döende vid hennes bröst? Hvad skal jag göra? En väg låg klar för honom, och det första steget på Han packade in sina saker i kappsäcken, hoppade upp i en hyr. vagn och ankom till jernvägsstationen en timma sedar