Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 2

lättare att få en mycket god middag af mr Savage än ei mycket dålig af mrs Maloney, hvars matiders kretsgäng va ganska inskränkt, upptagande blott chop och stek sam deremellan stekt tungfisk och kokt makrill. Den omsorgs fulle uppassaren sökte fåfängt att väcka Robert till erinrar af middagsfrågans stora vigt. Han mumlade något om, at karlen kunde skaffa honom hvad han ville och den vånliguppassaren som kände Robert såsom den der ofta åt vid de små borden, gick tillbaka till sin herre med en bedröflig mir och sade att man godt kunde se att mr Audlley från Fig-trec Court var vid dåligt lynne. Robert åt sin middag och drack ett glas moselvin, men njöt hvarken af köttratternas läcker: het eller af vinets fina doft. Den inre monologen fortfor och den unge filosofen af den moderna skolan resonneradt öfver den moderna satsen att allt i verlden är idel fåfänga att det är dåraktigt att göra sig det besväret att vandra er väg, som ej för till något mål, eller företaga ett arbete, som ej betyder något. Jag fogar mig efter den bleka flickar med de bildsköna dragen och de lugna bruna ögonen, tänkte han. Jag böjer mig under en andes välde, som är öfver lägsen min, och jag gifver efter för den och lyder den. Jag har under de sista månaderna handlat på eget beråd. och tänkt för mig sjelf, och nu är jag trött af den onaturliga affåren. Jag har handlat i strid mot mina herrskande grund satser, och jag har måst plikta för min dårskap. Jag fanr två gråa hår på mitt hufvud veckan näst före den sista, och under mitt högra öga tycks en näsvis kråka ha trampat ett märke. Ja jag åldras på den högra sidan — och det är jv helt naturligt.