Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 1

Må han göra det och han skall säkert brista ut i ett bittert skratt, när han summerar i hop sin lycka och finner huru bedröfligt litet beloppet är. Han har varit lycklig måhända en vecka ell tio dagar under trettio år. Under tretti år af kulet december — stormande mars — ruskigt april — och mulet novemberväler ha kanske förekommit eju eller åtta vackra augustidagar, då solen strålat från en molnfri bimmel och sommarvindarna andats balsamiska dofter. IIuru gerna vi erinra oss dessa sällsynta dagar af oblamlad sällhet och hoppas att de måtte återkomma och söka framkalla de omstandigheter, som gjorde dem så glada, och arrangera och bestämma på förhand och diplomatisera med ödet för att ännu en gång få njata en sådan glädj. I. ksom om glädjen tkunde sanmmansätas af vissa bestämda delar! Liksom om icke just det utmärkte sällh ten att den är tillfällig — att den är en skön och flyktig såg l. utan några Pr glor för sina flyttningar, som är hos oss den ena sommardagen och är borta den följande! Man b höfver blott tänka på aktenskap, ukte Robert, som var i lika medi ativ sinnesstämning der han satt i den skakande vagnen, för hvars begagnande han skulle erlägga sexpenee mil. n, som om han i pramiernas vidsträckta öd mark hade färdats på en mustang, — man bes höfver blott tänka på äktenskap. IIvem kan veta hvilket är det enda kloka val som man kan göra bland niohundranittionio misstag? Ilvem kan vid första anblicken af det slemlika djuret se hvilken som är den enda ålen i en säck mid ormar? Flickan derborte på trottoiren, som väntar på att gå öfver gatan sedan min vagn farit förbi, är kanske den enda qvinna i denna vida verld, som skullo kunna göra mig till