Göteborgsposten – 7 mars 1863, sida 2

— ————— — Jag tror att det är mitt öde att göra det, sado han högtidligt. Under hela konversationen med Harcourt Talboys hade Robert Audley omsorgsfullt undvikit att uttala några slutsatser dragna af de omständigheter han skildrade för Georgs far. Han hade endast berättat den försvunne mannens historia från den stund han ankom till London till den då han försvann, men han såg att Clara Talboys kommit till samma slutsats som han, och detta förstodo de begge utan att tala derom. — Har ni några bref från er bror, miss Talboys? frågade han. — Ja, två, det ena är skrifvet kort efter hans giftermål och det andra natten innan han seglade till Australien. — Vill ni låta mig se dem? — Ja, jag skall skicka dem till er, om ni vill ge mig er adress. Ni kommer ju att skrifva till mig då och då för att låta mig veta om ni kommer sanningen närmare. Jag är tvungen att handla hemligt, så länge jag är här, men om två eller tre månader reser jag hemifrån, och sedan skall jag kunna handla så som mig godt synes. — Ämnar ni resa utrikes ? frågade Robert. Å — N.j, jag ämnar blott göra ett långe lofvadt besök hos några vänner i Essex. ; (Forts.)